- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
11

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11
nan hon hade den minsta aning om sorgeposten
som han medförde,
Maria skyndade att öppna sitt bref. I detta
låg ett annat till hennes älskade lärarinna. Det
var försegladt med svart lack, och begge voro ifrån
hennes far. Darrande af en hemsk aning, frambar
hon brefvet. Fadren skref till henne sjelf i kort
handelsstil, »att hennes mor var illa sjuk och ön-
skade att se sin dotter: derföre borde hon skynda
sig hem på första fartyg.»
Blek som döden, visade Maria med darrande
hand sitt bref för den moderliga vännen, som egde
hela hennes förtroende, hvilket hon belönade med
en öm modersvârd och kärlek. Deras tårar blan-
dades, och med värma slöts den unga moderlösa
till det deltagande hjertat, det enda i hela verlden
som rätt kände och förstod hennes oersättliga
förlust.
»Min mor, min ömma mor är död!» sade den
beklagansvärda, likasom hon blifvit alldeles känslo-
lös af det härda slaget: ty ej en tar kom att mildra
det qvalfulla hjertals sorg. I sin bleka skönhet
vacklade hon, med hopknäppta händer, liknande
en uppenbarelse frän grafven. Stundom tvärstan-
nade hon och talade sakta för sig sjelf, liksom
hon sett någon för andra osyidig varelse. Hon
tycktes svara någon. Man hörde henne säga: »Ja,
mamma, jag glömmer aldrig dessa dina ord: ’Du
måste vänja dig vid den tanken att i jordlifvet fin-
nes mera sorger än glädje. Du skall lära dig att
bära dem, att lida utan klagan, och minnas att
den tröst, du kan skänka andra, är den bästa af
alla. Den skall leda. sann glädje i ditt eget hjerta.’
— Glädje för mig, utan din ledning!» utropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free