Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vargars ljut. Men vår Maria var modig i denna
fara. Hon förtrodde sig ät guds beskydd, och
fruktade mindre de vilda djurens förföljelser, än
menniskors. Deremot var Lisa alldeles utom sig
af förskräckelse. Hon visade sig dock sä tapper,
att hon nedsteg ifrån sin höjd och famlade pa mar-
ken, till dess hon fick tag uti en hvass stör. Der-
med beväpnad uppsteg hon äter pä sin plats, fram-
drog sin stora snusdosa och var beredd att modigt
möta fienden.
Med ett underbart lugn frågade Maria hvad
hon ämnade göra.
»Hvad jag ämnar göra?» upprepade-Lisa. »Jobo,
jag tänker försvara oss einot de vilda djuren. Den
förslå af vargarna, som vägar komma oss nära,
skall jag förblinda med mitt snus, smeta honom deraf
ögonen fulla, och sa sticka ut dem med denna
stör. Likaså pâ de andra vargarna.» Hon skakade
härvid med manlig styrka den grofva stören.
Maria måste le ät gummans försvarssystem och
ifver, ehuru hennes eget mod begynte svigla.
Tvenne timmar ungefar hade förflutit, sedan
de arma fruntimren lemnades ensamma. De hade
ej vågat röra sig. De vågade ej ropa, af fruktan
att endast vargarne skulle höra dem; ty dessas
ohyggliga tjutande närmade sig stället. Ett rysligt
yrväder begynte äfven att rasa, h vilket just kallas
vargaväder, derföre att vargarna dä stryka hungriga
och roflystna omkring mer än vanligt. Lisa beredde
sig redan i dödsångest till vargaspis. Maria dar-
rade blott för sin älsklings öde, men var eljest
sjelfva tålamodet. Da de i detsamma fingo höra
ett genomträngande barnskrik helt nära, ropande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
