- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
37

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37
âskâdarenas ’ stora förnöjelse, oeh efter alt flera
gånger nog hårdt hafva fått emot sin vilja sitta
ned, ehuru Wirén var hennes trogna stöd, giek
hon snart rätt snällt Öfver den hala och bländande
värskaren, efter Stina, men i bredd med Wirén,
som ej vågade lemna henne.
Alla tre kommo de lyckliga och glada till det
stället, der Lapparne läto sina lösta, renar hvila.
En ibland de största och vackraste renarne hade
nu vakt, under det de andra lågo omkring, trötta
eller sofvande. Men så snart den vakthafvande
märkte de fremmande som närmade sig, stampade
han med ena framfoten, och som en blixt stodo
alla renarne upp, vända liksom till försvar emot
våra resande. Äfven de sofvande Lapparne reste
sig frän sina pulkor.
Pä Wiréns begäran valdes en af de sedigaste
renarna och spändes för den pulkan, som Maria
skulle åka uti. Ehuru Wirén förut kört med re-
nar, betrodde han sig ej sjelf att köra för Maria;
utan hon måste låta bekväma sig att sitta bos en
Lappgubbe, som såg sa vild och ful ut, att hon
ej fruktade för renen sa mycket, som att Lappen
-kunde bita henne i nacken. Men sådant har aldrig
händt. Och den beskedliga gubben körde henne
både försigligt och väl, ehuru det bar af pä det
vida snöfältet sä, att ej den snällaste trafvare skulle
upphunnit dem. Wirén körde efter i en pulka,
Stina uti en annan,
Glade och lefnadsfriske hemkommo de unga
ifrån sin lilla lustfärd, då de i s itt cjvarter vid dör-
ren till stugan mötte gamla Lisa. Helt förfärad,
med ett hvitt lärftsskynke i händerna, ropade hon
emot dem: »Na, gud ske lof, att herrskapet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free