Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En gammal flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Jag får ej vänta min blygsamma brud förrän
sjelfva bröllopsdagen.
»Uti prestgåln slamrades i mortlar,
Brådtom hade alla husets hjon;
Pigor svängde sig i helgdagskjortlar,
Och pä spettet satt en gödd kalkon»
sjunger fru Lenngren, och sä ungefär tillgick
det äfven bröllopsdagen hos vår eokling. Som
artig värd- o ch brudgum, fin och putsad, i nypu-
drad peruk och med glädtigt sinne emottog han
bröllopsgästerna, under det man nyfiket väntade
pä brudens ankomst. Det dåliga föret — ty det
var nu tidigt på våren — gjorde att man länge
fick vänta förgäfves. Brudgummen begynte redan
blifva or olig. Han stod jemt på trappan och såg utåt
landsvägen genom en kikare af ett par alnars längd.
Ändtligen syntes en gammal kursläde långsamt
skrida framåt, dragen af två hästar i spann. Då slut-
ligen åkdonet stannade utanför trappan, stötte den
längtande brudgummen undan sina söner, som skyndat
till för att hjelpa den resande ur åkdonet. Sjelf
störtade han fram och räckte handen åt den derur
uppsträfvande damen, som var beslöjad af flerdub-
belt, grönt flor.
Hänryckt af glada ungdomsminnen, ropade
gubben alldeles triumferande: »Susanna! Min Su-
sanna! Min engél!»
Men då floret i detsamma föll tillbaka, och
en tandlös mun ur ett torrt och skrynkligt ansigte
vänligt grinade emot den plötsligt bestörta älska-
ren, följde helt ofrivilligt på de förtjusta utropen
ett annat i uttrycket: »Fy fan!» och gubben släppte
så hastigt den fattade handen, att bruden föll till-
baka på sin plats i kursläden. Som en ursinnig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
