Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Julin och Trollkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot en messingskedja, som låg på golfvet, tog han
begärligt i den blanka penningen, men fick i det-
samma äter en så svår stöt med skott och blixt, att
ban nedföll i sitlande ställning på golfvet. Hastigt
var han likväl pä benen, och nu steg hans troll-
domsande till det yttersta raseri. Han blåste i
händerna, hoppade högt upp ifrån golfvet, i det
han skrikande läste sina besvärjelser och bar sig
åt som en galen menriiska.
Härunder laddade Julin pä nytt elektricitets—
machinen.
Andtruten tycktes trollkarlen nu hafva samlat
sina sista krafter för att segra öfver Julins hexe—
rier. Uppblåst af sin iugifvelses ande, liknade han
en katt, som fräsande betraktar en hund, då denne
vill borttaga den fågel, katten fångat Så säg troll-
karlen i}u ömsom på Julin och ömsom pä riksda-
lern, efter hvilken han åter vågade utsträcka han-
den. Men som af ett kanonskott kastades han ha-
stigt emot väggen, utan att hafva nätt sin afsigt.
Nu tycktes hans mod minskas, och han till-
stod, att Julin äfven mätte vara en tiet;ijä. Med
detta erkännande ville han aflägsna sig.
Julin bjöd honom först taga, såsom styrk-
dryck, en sup bränvin, som han slog uti ett glas
med metallfol.
Trollkarlen tycktes af denna uppmuntran åter—
lifvad; men då han närmade sig den frestande styrk-
drycken och tog i glaset, fick han åter en puff,
så att glaset med innehåll trillade från hans hand
under bordet.
Numera hade han ingen lust att längre
stanna qvar, men tordes ej taga i låset, för att
komma ut. Med perlande ångestsvett på pannan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
