Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. G. H. Mellins föräldrar och barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taljens rysligheter för alltid i hans minne. Med det
späda barnet nedlade sig fru Mellin pä golfvet,
der hennes man öfverhöljde henne med en skinn-
fäll, hvarefter han tog sin plats pä dörrtröskeln
och sökte tröstande uppmuntra sin till döden be-
redda maka, under det kulorna hveno öfver deras
hufvuden.
Efter flera timmar, dem hela familjen tillbragte
i en obeskrillig d öd s å n g e st , minskades bullret. Stri-
den hade upphört; men den jemmer, som nu hör-
des af särade och stympade, Tar i hjertat ännu
mera skärande, än kulornas hväsning.
Darrande och sjuk af fasa och föiskräckelse
sökte fru Mellin nu att dela till alla blesserade,
vän eller fiende, den hjelp hon ur sina Små till-
gångar förmådde gifva. Men denna dagens gräs-
ligheter knäckte hennes helsa sa, att den aldrig
fullkomligt återvanns.
För denna gäng hade nu krigsteatern aflägsnat
sig frän Revolax; men da Ryska armen mot hö-^
sten samma är äter närmade sig, nödgades pastor
Mellin med sin lamilj lemna hus och hem, ulan
att hinna medtaga något af sin lilla ho psparda för-
mögenhet. Till en början stannade han i Uleå-
borg, der han Vjvarlemnade sin familj, hvarefter
han följde den retirerande Svenska hären genom
hela Yesterbotten. Han ankom slutligen till Stock-
holm.
Före det sönderslitande sista afskedet frän fo-
sterlandet, hade han, till råga på sin smärta, den
sorgen att tillsluta ögonen på sitt yngsta barn. Den
lilla bortgick, ett tidigt offer för krigets fruktans-
värda följeslagare, fältsjukan, och rjvällen före fa-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
