Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. G. H. Mellins föräldrar och barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlelsdr r.
Han var smärt och läng till vexten, och utmärkte
sig derigenom, att ingen rätt förstod den besyn-
nerliga gossen. Man visste ej rätt om han var
qviek eller dum. Helt bekymrad sade hans mamma
om honom: »Gud allena vet hvad det blir af den
gossen. Antingen blir han elt ljus eller ett mörker,
så besynnerlig är han.»
Det hände en gäng pä Revolax’ prestgård, dâ
han var fem är gammal, att gossen en vacker som-
marmorgon försvann. Fadern var i socknen på
läsförhör; och snart saknade modern barnet. Man
sökte, frågade och ropade efter den lilla rymma-
ren, men allt förgäfves. Slutligen, sedan hela hu-
sets betjening var utskickad att söka honom och
modern var nästan tröstlös, kom gossen i sakta
mak spatserande ifrån närmaste åker, knappt ett
stenkast skild ifrån de sökande och ropande pä
gärden. v
»Nå, Gud ske lof!» ropade den glada modern,
som först blef honom varse. »Se der kommer han.»
Hon sprang med öppna armar mot sin lilla
älskling, som vänligt sade: »Äj, mamma, akta mina
blommor!»
Han hade plockat sitt lilla förkläde fullt med
sådana.
»Hvar har du varit, min gosse?» sade den
förtjusta modern.
»Här nära, i diket på åkern, der jag plockat
alla dessa vackra blommor. Pappa har lofvat alt
säga mig namnet på dem jag visar honom.»
»Men har du ej sett, min lilla vän, huru vi
sökt dig?» sade den smekande modern.
»Jo,» blef gossens svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
