Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bondbröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Men de gamla visste ej rätta orsaken, hvar-
före deras fromma och eljest förståndiga Annu så
frikostigt utdelade sina korgar. De hade ingen
aning derom, att i skön Annus oskuldsfulla hjerta
hade den vackra bilden af Ollila Ero, hen-
nes närmaste granne och barndomslekkamrat, tagit
en plats, som1 ej kunde fyllas af någon annans.
Hon visste ej livarföre eller när den ljusa gossens
bild der inträngt, som nu med sina himmelsblåa
ögon så trofast följde henne både vakande och i
drömmen. Ehuru ingen sagt det, visste hon dock,
att Ero äfven tänkte jemt på henne, men också
att de aldrig kunde få gifta sig med hvarandra,
emedan Ero ej var sin fars äldste son, och såle-
des ej egde något hopp alt få hemmanet efter
honom.
Annu kunde ej heller taga hemmåg i huset,
emedan blott den äldsta systern hade denna rät-
tighet.
Detta allt kände med smärta också den red-
lige ynglingen, som ej derföre ville yppa för skön
Annu sin tysta sorg och ömma låga. Men äiven
landsbygdens enfald anar och gissar sig snart till
en sådan hemlighet, då den är sann och trogen.
Det unga, menlösa hjertat klappar ännu vid nordpo-
lens eviga ismassa lika varmt, och kanske mera tro-
get här, under vadmalskolteu, omgifvet af sina snö-
fält, än under guld och siden, i strålarne af sö-
derns solglans och brännande öknar. Ty ôfvçrallt
i skapelsens vida rymder sväfvar ju det unga hjer-
tat i -sin varma känslas egen himmelssfer, der inga,
kalla zoner förmå afkyla lifvets vårsol, ehuru den
stundom fördunklas af mörka moln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
