Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bondbröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
visade sig ej vidare under hela bröllopet, som va-
rade i tre dygn.
Redan var skördetiden inne. Flyttfåglarna be-
gynte sitt tag at söderns regioner; den iskallanor-
danvinden liven öfver de kala fälten och dref hviif-
lande omkring de gula bladen frän nakna löftrad;
och hela naturen sägs hemsk och dyster vänta den
lân*a, stränga vinterns ankomst. Endast de pa
gärdsgärdsstörarna skrattande skatorna tycktes fröjda
sig öfver de pä åkrarne spillda kornen och ät
slagtmånadens snara ankomst.
Efter dagens härda arbete samlade den gamle
vördnadsvärde Puntala sitt folk till aftonb ön i livar—
dagsstugan. Ett enda perlbloss upplyste dunkelt
det stora rummet. Med rörd andakt uppläste gub-
ben de vanliga bönerna, bvarefter han sade. »Mina
vänner, låtom oss äfven bedja för en döende, vår.
älskade Ännu, som är nöjd och redo att framträda
för sin Guds ansigte! Hon har varit sina för-
äldrars glädje, alltid ett godt-och lydigt barn.
Derföre belönas hon nu så tidigt med himmelens
salighet.«
Allt husfolket sammanstämde med djupt rörda
bjertan i en bön för den älskade sjuka.
I en liten snygg kammare innanför stugan
lag den döende, med svag andedrägt, och det glän-
sande ögat rigtadt genom fönstret emot himmelens
blâ derifrân mänens stråle spred det enda ljus i
rummet, som hon begärde.
Den dölda sorgen hade sä tärt hennes bröst,
att en galopperande lungsot hastigt löste det unga
lifvets starka band.
Ännu lag sä nöjd, med hufvudet pä sin mo-
ders arm, och händerna hopknäppta till bön. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
