Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Finnarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
28. -
Fiunarue i Stockholm.
Fordom mera än nu roade man sig i Stock-
holm obarmhertigt ål resande Finnars språk och
Uttal. Hvarje annan nation kunde förlåtas en språk-
brytning; men den arme Finnen ej. Ehuru litet
välljudande hans språk förefaller mången, är det
dock hans modersmål och honom lika kärt och
heligt som någon annans. Djupt kände han sig
derföre särad, dä det behandlades med ett slags
förakt, ehuru detta blott skedde af oförståndet. Ty
språkkunnige och viltre män hafva intygat, att det
opolerade Finska språket, med sina hvassa kanter,
sitt sträfva ljud, är mera sinnrikt och kraftfullt, än
de modernaste, mest kultiverade, melodiösa och
eftersökta. Finska språkets värde är det rena gul-
dets, som i hälleberget legat undangömdt för den
civiliserande hammarens slag och filar, och hvars
hela värde endast af forskaren eller den sanna pa-
triotens slagruta blifvit rätt kändt och funnet.
Finska språket är ej så svart att lära, som
mången tror. Bevis derpå har en ung studerande
Ungrare, vid namn Reguli, afgifvit, som år 1842
reste ifrån universitetet i Pressburg till Finland,
för att undersöka Finska språkets likhet med det
Ungerska. Blott i grammatiken fann han någon
slägtskap.
Reguli var en språkkunnig, bildad och äfven
för sitt utseende älskvärd, ung man, sa all han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
