- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
143

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Finnarne i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143
Vår Finne, som var van vid kraftfull föda,
frågade jungfrun, sedan lian smakat pä soppan,
»hvad det var hon gifvit honom.»
Glädligt och artigt svarade hon: »Buljong.»
»Hvad sade ni det skulle vara?» frågade var
gäst ännu en gång.
»Köttsoppa, eller buljong— klar buljong —
klar buljong», skrek flickan sä högt hon förmådde
i örat ’pä den tigande, förvånade och, som hon
trodde, lomhörda gästen, hvilken, utan att äta något,
noga betraktade innehållet på tallriken. Ännu en gång
ansträngde den bekymrade flickan sina lungor: »Ser
herrn ej, alt det är en delikat klar buljong?»
»Så-åh», sade vår resande helt lugnt; »jag ser,
jag ser, och hör, och tror, att . . .att den är klar,
men om detta är buljong, så har jag med mitt
fartyg seglat hit till Stockholm, öfver hundrade
mil, i klar buljong.» Han ämnade lemna sin plats;
inen hastigt framsatte den snälla jungfrun en verk-
ligen delikat rostbiff, som lockade vår resande att
stanna qvar.
I detsamma inträdde i rummet en äkta Finsk
skeppare, med sin son. De hade nyss vid Blasii-
holrnen lemnat sin skuta fullastad, likt Noaks aik,
både med folk och fa.
De raska sjömännen hade haft motvind, och
i följd deraf en lång och besvärlig resa. De läng-
tade’att förfriska sig med ett godt mål.
’ -Men hvarken fadrert eller sonen kunde rätt
uttrycka sin önskan på Svenska, ehuru de förstodo
språket. Godmodigt logo de häråt sjelfva, utan
alt förtycka uppasserskans qväfda skratt, då den
solbrände skepparen upprepade det enda ord han
i denna sak nu kunde påminna sig: »mat, mat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free