Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. L. H. Keckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Lugn och glad låg den trötte vandringsman-
nen pä sin bädd, ehuru lynnets egenheter följde
honom till lifvets slut.
En dag da hans ungdomsvän, kapten Possén,
ännu rask i sin höga cilder, kom att helsa pä den
sängliggande, med förfrågan, »huru det stod till»,
svarade denne, litet förtrytsamt: »Du ser att jag
är frisk, fast jag ej som du springer omkring i
staden med onödiga frågor. Jag tycker, att du,
bror, som är sju år äldre än jag, kunde hellre
silta hemma i ro.»
Som en erfaren sjöman kände gubben Possén,
att det nu blåste ifrån nordan, och styrde sm kosa,
enligt kommando, i sakta mak hemåt.
Dagen derefter längtade den sjuke att få se
sin gamle vän, som också snart opåkallad åter
hamnade i hans stora länstol, den bepröfvade vän-
skapens lugna hamn.
Lärorikt var det att höra den mönstring, som
den sjuke höll öfver sin lefnadsbana. »Jag tillstår»,
sade han, »att jag mången gäng handlat oklokt och
strängt, förledd af mitt häftiga lynne, just då jag
menade allrabäst; men för den store Domaren, som
ser i bjertat, bäfvar jag ej.»
Tvenne gånger hade Keckman varit riksdags-
man ifrån UleSborg. Minnen af hvad han dä ut-
rättat fröjdade honom intill dödsstunden. Likaså
följde honom efter dessa värf deltagandet för all-
männa ärenden, så alt den döende ett par minuter
före sin sista suck ännu en gång uppslog sina
halfslocknade ögon och frågade, ehuru matt och
na^ot oredigt: »Har posten kommit? — Vet man
hvem som fätt Kimingi sacellani?»
Bundrade Minnen. Hl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
