Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Fångarne lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
ât en herre, hvilken länge med förargelse betraktat
huru fångarne vildt skrattande sköto ifrån de öpp-
nade fönstren pâ âskâdarne, hvilka dock i allmän-
het höllo sig så aflägsnade, alt skotten ej kunde
träffa.
Hastigt emottog den uppretade mannen bös-
san, laddade den och sigtade pâ en till döden dömd
Zigenare, hvilken nyss lossat sitt gevär på folket.
Men skottet small ej. Den försvarande friskytten
fann nu först, att bössan var alldeles utan lås.
Fångarne utbrusto i ett jublande skratt ät det
misslyckade försöket. Men i detsamma anlände ett
par unga bokhållare med sina för vargar laddade
jagtbössor. Friskytten tog deraf genast en. Han
siktade, skottet brann af, Zigenaren tumlade ned
och skrattad« aldrig mer.
En af fångarne hade nu fatt reda pâ brän-
vinsförradet, sotn faons pâ slottet till husbehof.
De utmärglade varelserna beliöfde ej förtära myc-
ket af den starka drycken, innan de glade och
bullrande började hoppa och sjunga, medan ännu
ett par af de med jern mest belastade arbetade
med filarne för att befria sig ifrån sina tunga bo-
jor. Ingen hade ännu flytt. De lösgjorda ville
ej lemna någon af sina olyckskamrater i sticket,
dâ de befriade sig sjelfva. Klockan var dock re-
dan fyra pâ eftermiddagen.
Men nu syntes en atletisk gestalt, sjömannen
Monius (Lisus broder), i spetsen för sju andra
bredaxlade bussar, skynda ät slottet. Till desse
slöt sig den gamle militären, säsom anförare, med
den styrka han förut hade under sitt befäl, nem-
ligen den raska smedslärlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
