Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur var fick sin käresta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visa det, när du alltid har så många andra
omkring dig.
Karolina (glatt). Ja, han håller av mig. Det
kan du lita på (går fram till småskollärarinn.). Tack
för goda råd och gott föredöme! (Vänder sig till
de andra). Åh! veten I. Jag visste ej, att det
just var hans mor, som jag hjälpte att bära bördan.
Per kom emot oss på skogsstigen och ni skulle
sett, huru glad han var över, att jag hjälpt hans
gamla mor. Han ville, att jag skulle komma och
dricka te med dem i hans nya, vackra hem. —
Och nu! — ja — nu ha vi beslutit att bära
bördorna tillsamman — vi tre. Så bra gick det, när
jag gjorde något nyttigt i stället för att gå till
dansen. — Nu är Per min käresta!
Småskollärarinnan. Ja, så kan lyckan möta
en på helt andra stigar än där man tror sig finna den.
Elisabet (inkommer klädd i gosskläder och en
mjuk filthatt i handen. Alla de andra utom Eva
slå ihop händerna och skratta).
Småskollärarinnan. Nej, men Elisabet, vad
har du nu igen hittat på för ett spratt?
Sofia. Ja, se Elisabet hon hittar alltid på
något roligt — hon.
Karolina. Säg oss nu, Elisabet, vad du har i
sinnet med den kostymen?
Elisabet (som hela tiden stått och jämkat om
sina kläder och gjort komiska miner). Det var nu
egentligen vår lilla, sörjande Eva, som jag skulle
ha att skratta, men eftersom ni alla tyckas vara
här församlade, skolen I få en gratis
teaterföreställning. — Liknar jag icke Fredrik nu? (Bröstar sig).
Karolina. Ne-ej. Nog har du en stiligare
käresta än du själv nu ser ut.
Elisabet. Men honom skall jag nu i alla fall
försöka föreställa. Jag skall visa, huru han
kråmade sig för stadsflickorna och huru han däremot
brukar taga mig, sin käresta, i dansen. — Nu
skolen I få se! Du Karolina, som är så där fin i
hyn, är en av de där stadsflickorna. — Du Eva är
jag. — Du begriper väl — inte jag, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
