Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wulf (går efter henne).
Nej, du kan inte, Blanka.
Blanka (reser sig).
Jo, jag kan — jag måste! Artur, du är inte den
man, som kan stödja mig nu — om du också kan
beherska mig, så är det inte genom det bästa hos
mig som du herskar — det är sant, det fins något
hos mig, som vill böja sig och krypa — men det är
min sämre natur. Min bättre vill frigöra sig, vill
söka sitt eget innersta väsen och blifva det trogen —
och i det kan inte du hjälpa mig. Vår förening är
omöjlig — äfven om inte Svea stode emellan oss.
Wulf.
Hon — emellan oss! En sådan tillfällig
förbindelse — och innan jag kände dig —
Blanka.
Ja — du förstår mig inte, Artur — det är ju
det, jag säger — hvad som för mig är förfärande
allvarligt, det är ingenting för dig.
Wulf (tar sin hatt).
Nå — farväl då, Blanka! (Mellan tänderna:) Och
må du aldrig ångra hvad du gjort i dag. Om du
också lefver som barmhertighetssyster hela ditt
återstående lif, skall du aldrig kunna godtgöra det onda,
du gjort mig. Om du också räddar tio sådana flickor
som Svea, så kan det inte uppväga din synd att
krossa och trampa på en sådan hängifvenhet, som
min. (Störtar ut.)
(Paus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
