Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 83-84 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - V. - 139. Hvad veta vi om de yttre planeterna? - 140. Hvad känna vi om de små planeterna eller asteroiderna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka man trott antyda isfält. Mars är omgifven
af en atmosfär samt omkretsas af två
månar.

Fig. 60. Hvit flack vid Mars’ sydpol.

Jupiter är den största af alla planeterna,
diametern är 11 gånger större än jordens.
Näst Venus är han den mest lysande stjernan
på himmeln. Han har en mycket kort
rotationstid, hvaraf förklaras hans betydligt
tillplattade form. Hans omloppstid kring solen
är ungefär 12 år. Planetens skifva är
öfverdragen af band och fläckar (se fig. 61),
hvilka dock ändra utseende tid efter annan.
Han omgifves af fyra månar, som då de
passera framför planeten afteckna sig med
tydliga skifvor (se fig. 62).

Fig. 61. Jupiter.

Efter Jupiter följer Saturnus, den andra
i ordningen af planeterna med afseende på
storleken. Hans omloppstid är ungefär 30
år, och han rör sig i en bana, hvars radie
är ungefär 9 1/2 gånger jordbanans. Sedd
i kikare visar sig Saturnus omgifven af en
ring, som ligger ungefär i hans eqvatorsplan.
Ringen, som redan sågs af Galilei, är något
enastående för denna planet och visar sig vid
starkare förstoring bestå af flere inom hvarandra
belägna ringar. Ringsystemets bredd är ungefär
lika med planetens radie (se fig. 63),
dess tjocklek deremot så liten, att den ej
kunnat bestämmas. Utom ringen har Saturnus
ej mindre än 8 månar att fröjda sig åt.

De återstående stora planeterna Uranus
och Neptunus äro båda osynliga for blotta
ögat. Uranus har flere månar, möjligen 8,
dess omloppstid är 84 år, och banans radie un-
gefär 19 jordbanradier. Neptunus’ upptäckt,
som skedde den 23 sept. 1846 från Berlins
observatorium, är anmärkningsvärd, derför att
den stödde sig på beräkningar af planetens
läge, innan ännu något menskligt öga sett
planeten sjelf. Denna öfverensstämmelse mellan
teori och verklighet är ett af de mest lysande
bevisen för den Newtonska gravitationslagens
allmängiltighet. Neptunus’ afstånd från solen
är 30 jordbanradier, och hans omloppstid nära
165 år. Han har 1 måne, hvars rörelse är
retrograd, d. v. s. motsatt den rigtning, hvari
jorden rör sig kring solen.

140. Hvad känna vi om de små planeterna
eller asteroiderna?

Enligt Titii eller Bodes lag följa planeterna
efter hvarandra enligt en viss enkel
proportion. Men efter den lagen fanns en
lucka mellan Mars och Jupiter, som borde
upptagas af en planet. 1801 upptäckte verkligen
Piazzi i Palermo en liten planet, Ceres,
hvars läge någorlunda passade med ofvannämda
lag. Följande året upptäckte Olbers
en ny, Pallas, som äfven låg mellan Mars
och Jupiter.

Sedan dess har knappast något år förgått,
utan att man upptäckt en eller flere planeter,
alla mellan Mars och Jupiter. Att de
alla äro teleskopiska, d. v. s. synliga blott
i kikare, behöfver väl knappt påpekas. Deras
antal ökas oupphörligt genom nya upptäckter
och uppgick 1888 till 274. Småplaneternas
diametrar äro vanligen blott några
mil, så att planeterna sjelfva nästan kunna
anses som småstenar i förhållande till de
andra planeterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>