Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 299-300 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - I. - 720. Hvad förstås med magnetsten? - 721. Hvilka äro de förnämsta egenskaper, som tillkomma en magnet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstgjorda magneter än på naturliga, och de
förra kunna göras starkare än de senare,
använder man alltid konstgjorda magneter.

721. Hvilka äro de förnämsta egenskaper,
som tillkomma en magnet?

En magnets kraft synes företrädesvis utgå
från stångens båda ändar, som derför kallas
magnetens poler, (linien, som sammanbinder
polerna, kallas magnetens axel). För att visa
detta, neddoppar man en magnet i järnfilspån,
som då fäster sig i två högar, en vid
hvardera polen, men ingen filspån fastnar på
midten (se fig. 154). Någon gång kan en
magnet hafva flere poler, men i hvarje fall sitter
en pol i hvardera ändan. Midten af
magneten, som ej visar någon magnetisk kraft,
kallas det neutrala bältet.

Fig. 153. Magnetiska kraftlinier.

Fig. 154. Filspånen samlar sig vid magnetens poler.

Sönderbrytes en magnet, blir hvarje
särskild del en magnet med två poler. Detta
gäller, i huru många stycken man än delar
magneten. Vi observera här, att i
begreppet magnet alltid ligger två poler. Det är
omöjligt att göra en magnet med en pol.

Den magnetiska kraften verkar på
afstånd, äfven om en annan kropp ligger
emellan. Detta kan man på ett synnerligen
vackert sätt visa med följande försök. Ofvanpå
en magnetstång lägges ett pappersark, och
på detta strös ett tunt lager af filspån.
Knäpper man sakta på papperet, ordnar sig
filspånen i regelbundna kurvor af den form fig.
155 visar.

Upphänges en magnet i, sin midtpunkt,
så att han kan röra sig fritt åt alla sidor,
ställer den sig alltid på ett bestämdt sätt
nämligen så, att den ena polen pekar åt norr
och derför kallas nordpol, den andra åt söder,
sydpol.

Mellan två magneters oliknämda poler
eger attraktion rum (nordpol drager sydpol),
mellan två liknämda poler, repulsion
(nordpol stöter bort nordpol). Den sistnämda
egenskapen hos magnetpolerna är en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>