Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 319-320 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - II. - 753. Hvad menas med en laddflaska? - 754. Hvad är ett elektroskop? - 755. Huru är Voltas kondensationselektroskop inrättadt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

isolerad metalltråd P. Då flaskan skall laddas,
håller man den i handen, hvarigenom den
yttre beläggningen på flaskan kommer i
beröring med jorden; tråden P sättes i
beröring med elektricitetsmaskinen. Likheten med
Franklins skifva är således så när som på
formen fullständig. Yttre beläggningen svarar mot
skifvan C’’ (fig. 168), den inre mot skifvan
C. Urladdningen sker genom att förena de
båda beläggningarna med en ledare (se fig.
169).

Fig. 169. Laddflaskan.

Laddflaskan konstruerades år 1745 af en
tysk prest, von Kleist, och nästan samtidigt
af Musschenbroek och Cunæus i Leyden,
efter hvilka apparaten äfven kallas Leydenerflaskan.

Fig. 170. Elektriskt batteri.

Man kan förena flere laddflaskor till ett
elektriskt batteri. De inre beläggningarna förenas
då medels tjocka metalltrådar, likaså de yttre.
Detta senare sker vanligen genom att sätta
flaskorna i en med stanniol invändigt beklädd
låda (se fig. 170). De inre beläggningarna
kunna förenas så, som figuren antyder. Efter
som man nu ej kan hålla batteriet i handen,
får man tillse, att vid laddningen de yttre
beläggningarna på något annat sätt t. ex.
genom en metalltråd äro i ledande förbindelse
med jorden.

754. Hvad är ett elektroskop?

Fig. 171. Guldbladselektroskopet.

Ett instrument med hvars tillhjälp man
kan undersöka, huruvida en kropp är elektrisk.
Det vanligaste elektroskopet är det s. k.
guldbladselektroskopet, afbildadt i fig. 171. Det
utgöres af en tämligen vid glasflaska,
tillsluten med en kork. Genom korken och
isolerad från denna är dragen en metallstång,
upptill slutande med en kula och i nedre
ändan försedd med två smala guldblad.
Närmas en elektriserad kropp A till kulan,
fördelas elektriciteterna i metallstången, och den
sort, som är af motsatt art mot den närmade
kroppens, drages upp i kulan, den andra
sorten drifves ned i guldbladen, som deraf
skiljas åt, emedan kroppar, laddade med
samma slags elektricitet, repellera hvarandra.
Ju mer laddade guldbladen äro, ju mer skilja
de sig åt. För att öka utslagets storlek, är
instrumentet ofta försedt med två
metallståndare C, som genom induktion från guldbladen
blifva elektriska. Bottnen i flaskan är då
ej af glas utan af mässing.
Guldbladselektroskopet konstruerades år 1786 af
engelsmannen Bennet.

755. Huru är Voltas kondensationselektroskop inrättadt?

Volta ökade elektroskopets »känslighet»
betydligt genom att gifva det den form fig. 172
utvisar. Kulan är borttagen och ersatt med
en metallskifva P’. Ofvanpå denna hvilar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>