Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - IV. - 861. Hvad förstås med en elektro-magnetisk induktionsmaskin? - 862. Hvad förstås med en dynamo-elektrisk maskin (korteligen benämd »dynamo»)? - 863. Huru är Grammes maskin inrättad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ström får gå kring elektromagneterna, ty i
annat fall bli ju ej dessa magnetiska. För
att magnetisera elektromagneterna kan man
använda antingen staplar eller ock en
induktionsmaskin med stålmagneter, hvars
strömmar då måste göras ensriktade.
862. Hvad förstås med en dynamo-elektrisk
maskin (korteligen benämd »dynamo»)?
Dermed förstås en elektro-magnetisk
induktionsmaskin, der den främmande
elektricitetskällan, som skulle verka på
elektromagneterna, är borta, och den inducerade
strömmen själf får verka på magneterna. Detta
synes vid första påseendet vara en ren
omöjlighet, ty »af intet blir intet»; men vi skola
strax se, huru strömmen uppstår. Uti
elektromagneternas järnkärnor uppväcker jordens
magnetiska kraft svaga spår af magnetism.
Detta är tillräckligt, för att vid
induktionsrullarnes rotation i dem uppväcka en svag
galvanisk ström, som ledes till trådhvarfven
kring elektromagneterna. Derigenom blifva
magneterna starkare magnetiska, starkare
induktionsströmmar induceras, och på detta sätt
fortgår det, tills den inducerade strömmen
blir tillräckligt stark att föras ut i yttre
ledningen. Uti dynamomaskinerna har således
rörelse eller kraft nästan direkt omsatts i
elektricitet; deraf namnet dynamo-maskin.
863. Huru är Grammes maskin inrättad?
Hvad som mest bidragit till utvecklingen
af dynamomaskin erna är den af Gramme år
1870 efter en alldeles ny princip
konstruerade induktionsmaskinen. Grammes maskin gaf
ett alldeles nytt uppslag i dylika maskiners
konstruktion, och nästan alla senare uppfunna
maskiner hvila på hans idé. Hvad som först
utmärker Grammes maskin framför alla hans
föregångare är, att strömmarna, ehuru
induktionsströmmar, lemna maskinen ensriktade, utan
att dertill behöfver anlitas någon
strömvändare. Detta var naturligtvis en betydande
fördel, ty för vissa ändamål (t. ex.
galvanoplastik) äro ensriktade strömmar alldeles
nödvändiga, och äfven vid den elektriska
belysningen användes, innan transformatorerna
(860) uppfanns, mest ensriktade strömmar.
Gramme vann detta mål genom att placera
en mängd från hvarandra isolerade
trådspiraler på en ring af ett knippe järntrådar
(Grammeska ringen). Fig. 226 visar en
söndertagen Grammes ring med en del
trådspiraler skilda från de öfriga. Trådspiralerna
B sitta tätt bredvid hvarandra på trådringen
A. Ringen är sedan fäst på en cylinder af
ebonit eller trä. Trådspiralernas ändar äro
fria och hoplödda två och två, nämligen så,
att början af en följande trådrulle är
hoplödd med slutet af den föregående.
Lödningsställena äro sedan i sin tur fastlödda vid
rätvinkligt böjda kopparremsor R, hvars längre
ben löpa långs rotationsaxeln för hela
systemet. Dessa remsor, kallade »Strålstycken»,
äro isolerade från hvarandra och från axeln
och bilda en cylinder rundt omkring axeln,
mot hvilken två fjedrande »borstar» af
metalltråd släpa.
 |
| Fig. 226. Grammes ring. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
