Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 527-528 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemi - III. (Tillämpad kemi, 1114-1217) - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarigenom jodsilfret på de af ljuset träffade
ställena reduceras till silfver, hvilket såsom
ett brunsvart pulver lägger sig på glaset.

1204. Hvad förstås med bildens »fixering»?

Dermed förstås borttagandet från plåten
af det silfversalt som ej sönderdelats af ljuset.
Denna operation är nödvändig, för att plåten
ej skall förstöras, då den kommer i
dagsljuset. Fixeringen sker genom att tvätta plåten
med en lösning af natriumhyposulfit
(undersvafvelsyrligt natron).

1205. Hvad menas med negativ bild?

Sedan plåten på nyss beskrifna sätt
befriats från återstående silfversalt, har man
således en glasskifva, som på en del ställen
är ren på andra ställen betäckt af ett
silfverlager af vexlande tjocklek. De ljusa
partierna af föremålet svarar mot
silfverbeläggningen. Håller man derför glaset mot
dagern, får man en bild af det verkliga
föremålet, men med omkastning af de ljusa och
mörka partierna (se fig. 273). Denna bild
kallas negativ.

Fig. 273. Den negativa bilden.

1206. Hvartill användes den negativa
bilden?

Den negativa bilden kan nu användas till
att taga huru många aftryck som helst, på
hvilka skuggor och dagrar falla så som i
verkligheten. Dessa bilder kallas derför för
positiva och utgöra just porträttet (fig. 274).

För att få positiva bilder behöfver man
ej använda cameran. Man lägger den
negativa plåten öfver ett för ljuset känsligt
papper (albuminpapper) och pressar glaset medels
fjedrar intill papperet i den s. k.
kopieringsramen. Utsättes nu kopieringsramen för
solljus, genomgår detta glasskifvan lättast på de
blottade eller ljusa ställena, alls intet på de
mörkaste och på de andra i förhållande till
silfverlagrets tjocklek. Den positiva bilden
fixeras nu genom tvättning i
natriumhyposulfit, sedan den först passerat ett »guldbad»
(klorguld i vatten) i ändamål att få vackrare
färgton, och uppklistras på papp.

Fig. 274. Den positiva bilden.

1207. Hvilken har uppfunnit fotograferingskonsten?

De första lyckade försöken att med
ljusstrålarnes tillhjälp åstadkomma bilder gjordes
i Frankrike af Nicéphore Niepce och
Daguerre omkring 1829. Daguerre använde en
försilfrad kopparplåt, på hvilken bilden
uppfångades. Engelsmannen Talbot var den förste
som införde bruket att fotografera på papper
från en negativ glasplatta. Daguerres
förfarande Daguerrotypien är numera
öfvergifven för Talbots förfarande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>