Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■Aivtl&JLi
ÄR ÖPPNAD
Ja, ni förstår vad jag menar. Den
nyöppnade och fina sardinlådan har
tagits in till en middag och bara en
eller två sardiner har gått åt. Och så
kommer det främmande dagen därpå
och då kan man inte gärna servera en
konserv, som ej är nyupptagen. Vad
göra ? Vi föreslå då, att ni trollar till
något annat med sardinen. T. ex.
maskerade sardiner (se bilderna).
Mycket gott! Eller rör smör mjukt, och
smaksätt med senap och salt och
på fyrkantiga brödskivor. Halvera sar-
dinerna, tag ut benet och lägg en halva
snett över varje skiva och hackat
hårdkokt ägg på sidorna. Eller lägg en
halv sardin på en smal
smörbestru-ken brödskiva, lägg ut dessa som
strålar på ett runt fat och lägg
hårdkokta ägghalvor emellan.
Ägghalvorna fyllda med blandat äggula och
majonnäs och senap. Eller om ni
har något ris kokt, så smaksätt det
med curry, lägg det i en topp på
ett fat, ställ sardinerna runt riset och
häll varm sardinolja över.
Maskerade sardiner.
Värm sardinerna i sin olja (bild 1),
krydda med salt och peppar och
citronsaft. Lägg sardinerna på ett litet varmt
eldfast fat, häll sardinoljan i en panna,
red med I msk. mjöl och 2 äggulor
samt häll såsen över sardinerna (bild
3), sedan man rivet parmesanost över
dem (bild 2). Garnera med små
krutonger om ni vill.
5. M.
verkligen inte att det var ert fönster —
jag trodde att det var Tom . . . jag
menar, husägarens! Har ni något emot att
ropa på honom!
Den gamla damens ansikte var ett
studium. Patricia såg att hon rörde
läpparna, men de ljud hon utstötte,
voro fullkomligt obegripliga.
»O, jag besvär er — gå in, bästa
fru Brent!» bad Patricia. »Ni för-
22
kyler er, så tunnklädd som ni är. Ropa
bara på Tom ... på husägaren!»
»Mamma!» kved nu en sorgsen röst
inifrån rummet. »Vad är det fatt?»
Fru Brent kunde äntligen tala. »Å,
den där varelsen igen!» stötte hon fram.
»Vet du, mitt barn, jag tror inte att
hon har sitt fulla förstånd.»
Det tändes ljus i husets vardagsrum,
och en minut senare visade sig Tommy,
nödtorftigt klädd. »Vad har ham?
frågade han. Det morotsröda håret
flammade som en stoppsignal.
»O, förlåt mig, men — men — jag
tror taket läcker i villan där jag lig.
ger», jämrade sig Patricia.
Han betraktade henne med öppet
misstroende. »Hur vet ni att det iäc-
»Hur jag vet det? Jag tyckte jag
kände det.»
»Men det är omöjligt», svarade han.
»Jag vet det, för jag är arkitekt och
har både ritat huset och besiktigat det.»
»Så förfärligt lugnandel Ja god natt
då!» Och hon försvann in till sig igen.
Det var ljusan dag när Patricia
vaknade, utsövd och vid ett strålande
humör. Hon rynkade på sin lilla näsa
när hon tänkte på att hon drömt om
Robert Cramer . . .
Med ett skutt var hon ur sängen och
ilade först till fönstret för att dra undan
gardinerna. Himlen var molnfri och
lovade en gudomlig dag. Trädgårdar vart
hon såg och gröna höjder vid
horisonten. Någonstans gol en tupp — det lät
som en jubelfanfar.
Patricia dansade till det läckert
gröna badrummet för att börja dagen
med en dusch. Men hur hon än letade,
kunde hon icke finna den kran, som
satte duschen i funktion. Då kom hon
ihåg att Tommy Moore- ritat huset.
Verkligen tur att ha en så nyttig
granne 1
Hon var i nästa ögonblick på väg
till grannvillan, i sin lätta
sommarklänning. Hon fattade posto under
vardagsrummets fönster, kallade försiktigt:
»Tommy 1»
Han såg ut som ett åskmoln när han
kom fram till fönstret. Hon lade
fingret på läpparna och tecknade att han
skulle komma ut. När han öppnade
stod hon på trappan.
»Jag kan inte hitta någon krän!»
viskade hon.
»Kran? Varför skall ni hitta en
kran?»
»Jag måste väl ha en kran att vrida
på när jag skall sätta duschen igång»,
sade hon förebrående. »Och det finns
ingen! Jag har letat som efter en
knappnål, men jag kan inte hitta denl O,
följ med mig tillbaka, är ni snäll, och
visa var den sitter! Det är ju ni som
har ritat huset.»
Han höjde bägge händerna, som om
han ville fatta om hennes hals och
klämma till. Därpå sänkte han dem åter,
resignerat, och följde med henne. När
de kommit in i det sjögröna badrummet
satte han kurs på en lavendelfärgad
badhandduk, som dolde duschkranen,
och lät vattnet forsa för full maskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
