Husmodern / 1935 / 28 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När hårfrisörskan

BLEV SKULD TILL EN UPPSLAGEN FÖRLOVNING

Men jag har också haft förtjänsten av
många ingångna, berättar här en av dem

Finns det något härligare än att vara
nöjd med sitt yrke», sade en
förtjusande ung dam entusiastiskt. »Jag
är hårfrisörska, ingen vidare titel på
visitkort visserligen, men vad gör det
nu för tiden. Svenskorna är de
trevligaste, artigaste damer man kan ha att
göra med. Men jag måste säga att
de är allt annat än reserverade,
åtminstone på en damfrisenng. De berätta
med förtjusning de mest personliga
saker, d. v. s. om sina män, fästmän,
barn, hem och allt möjligt annat, och
visst är det väl intressant att medan man
försöker finna ut den mest passande
frisyren för en person få små
förtroenden som gör att man samtidigt kan
bilda sig en ganska bra uppfattning om
kundens karaktär. Ibland kan det vara
en särskilt stilig och egenartad person,
och då kan man länge roa sig med att
i fantasien bygga vidare på det lilla
man vet — att man behåller det för
sig själv är ju självklart.

Hon är alltid rädd för att den äkta mannen inte ska gilla frisyren.

Det händer jämt saker i det här
yrket. Härom dan kom det upp en ung
dam, stamkund förresten. I vanliga
fall brukade hon vara glad och
trevlig och småprata om allt mellan
himmel och jord. Men den dan var hon
som förbytt. Inte ett ord sa hon i
början. Sedan sa hon gunås dess flera.
’Ni är orsaken till min uppslagna
förlovning’, exploderade hon rätt som det
var. Mitt ansikte måste ha varit en
studie av allt som är dumt och
oförstående, och så kom då hela historien
fram. Hon hade blekt sitt hår, men
det var ingen som visste, eftersom hon
av naturen från början varit blond.
När så håret började mörkna, blekte
hon det för att få behålla den vackra
färgen. Emellertid hade en väninna till
henne påstått att hon varit uppe hos
oss en dag och att jag då talat om att
håret var blekt. Väninnan i sin tur
berättade det för fästmannen, som blev
högst upprörd, och eftersom han var
mycket konservativ, hade han för sig att
alla damer med färgat eller blekt hår
måste vara mystiska på något vis. Det
hela urartade till — efter vad jag kan
förstå — en särdeles upprörd scen, och
följden blev en uppslagen förlovning.

Jag undrade verkligen inte på att
damen var arg. Men varken jag eller
någon annan i firman hade yttrat
något om saken, och ingen kände till
väninnans namn. (Hon ,är väl också
ett nummer förresten. Man riktigt
skäms över att vara kvinna när man
hör hur de kan bära sig åt.) För
övrigt — detta är väl ett av de yrken
som fordrar absolut diskretion och takt.
Det skulle aldrig falla mig eller någon
av mina kamrater in att på något sätt
förråda vad vi gör med den och den
kundens utseende. Men nog bli vi hårt
åtsatta ibland, det måste erkännas. Ty
hur vänliga och väluppfostrade
damerna än är, så nog vill de gärna ha reda
på väninnans ömma punkt — i
synnerhet om hon råkar vara stilig eller
rent av — stiligare än de själva.

En annan gång hade jag en
kvinnlig läkare till kund. Hon brukade i
vanliga fall vara mycket reserverad —
alltid hövlig visserligen, men som sagt
kylig. Men den dan var hon verkligt
älskvärd. Och så förfärligt angelägen
om att bli så vacker och bra som
möjligt. Till slut kunde hon inte
behärska sig längre utan talade om att hon
skulle på teatern med Honom och att
’Han skulle fria i kväll’. Hur hon
kunde veta det fick jag trots min
våldsamma nyfikenhet aldrig reda på. Hon
skulle komma tillbaka i övermorgon,
och jag tror knappt jag överlever
mellantiden, innan jag får reda på om hon
verkligen är förlovad.

För övrigt skulle jag vilja säga
med tanke på allt tjat om toffelhjältar
och sånt — att här uppe får man då
sannerligen det intrycket att
toffelhjälten är en myt. Damerna äro så
otroligt rädda om de försöker någon ny
frisyr att inte maken skall gilla den. Och
ofta när skapelsens herrar kommer för
att hämta sina damer märker man hur
ivrigt de (d. v. s. damerna) vänta på
ett erkännande och gillande ord. Har
Han sagt att den och den frisyren
passar dem bäst, eller att så och så tycker
Han att det skall vara — är de
minutiöst noggranna med att det blir just
så. För övrigt, mina herrar — varför
inte någon gång lägga bort er till
synes ointresserade hållning då det gäller
era damers utseende. Var litet mera
frikostig med komplimanger. Om en
dam har varit här i c:a 2 timmar (ofta
kommer de klädda och färdiga att gå
(Forts. å sid. 56.)

»I kväll ska han fria, fröken!»

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>