Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt recept för
att få mina
bjudningar trevliga
Professor Alma Söderhjelm
ger ett recept, som säkert
ska bli avskrivet
Denna fråga uppskattas livligt av
undertecknad, som själv är mycket
road av sällskapsliv, men som sedan
några år tillbaka endast motvilligt går
bort, och i synnerhet på så kallade stora
bjudningar. Inte för att det i sig själv
är tråkigt, men för att
händelseförloppet på en dylik går i den samma
trade-rallen, och man vet ut och in redan
när man kommer, huru allt skal!
förlöpa. Finns det något så gräsligt som
enformighet? Är det inte alla moderna
människors stötesten? En bjudning som
är lik de tio närmast föregående är
själsdödande. Underbart nog kan
bjudningar, även olika sammansatta, bli
precis lika varandra. Huuuu . . .
Mitt första villkor när jag har
bjudning är att göra »grupper», det vill
säga ordna så att inte alla komma att
sitta kring ett runt salongs- eller
herr-rumsbord före och efter maten eller vid
ett avlångt bord under maten. Det är
svårt, ty det får inte se arrangerat ut.
Och människor äro ju så vana vid just
det runda och avlånga bordet, att de
förefalla att sitta i sjön, om man ber
dem slå sig ner vid sådana som är
annorlunda beskaffade. Men man
strävar och kanske kommer till målet.
Alltså: jag ordnar i rummet bredvid
salongen en tilldragande »hörna», och
där lockar jag in några stycken genast
för att vänja dem vid platsen, som de
på grund av infödd konservatism parad
med blyghet och en liten kvarbliven
aning middagsuppsluppenhet sedan
återtaga. Jag bjuder dem till bords vid
ett runt bord. Har jag stor middag 3å
skarvar jag det på sidorna med två
mindre rektangelformade bord. Jag
lägger inga kort i tamburen. Innan
man går in till smörgåsbordet får
herrarna draga sina nitar — och kanske
en eller annan vinst — i en vacker urna
som bjudes ijmkring. Överraskningen
och ovissheten skapar genast stämning.
Gärna kan då damens namn återföljas
av två eller fyra rader om hennes öppna
eller förborgade förtjänster.
Jag sade smörgåsbordet. Jag bjuder
(Forts, å nästa sida.)
DEN MODERNA
FALSKA HÅLSÖMMEN
är vår vän =— när vi sy nytt av gammalt
De båda kanterna fållas och
sys upp på lämpligt avstånd
från varandra på styvt
papper.
En omotiverad söm
skvallrar om ändring, och det
eftersträva vi inte precis, vi
som vilja vara flotta och
eleganta utan att det får kosta
för mycket. En hålsöm
verkar »arbetat», hålsömmar äro
moderna — alltså fram för
hålsömmar! Utförandet är
ytterst enkelt, vi visa här med
ett par bilder hur det går lill!
/. Ett utmärkt sätt all laga
en gammal ärm som är
sönder på armbågen.
2. Klänningen för kort —
längda den genom att sälta
in ett parti i midjan!
3. Längda klänningen
nertill med en ribba och sy i
ärmarna med falsk hålsöm för
alt få helhetsverkan.
4. En gammal urringad
klänning göres hög i halsen
genom en besparing som sys
fast med hålsöm.
5. En annan idé för all få
klänningen höghalsad.
6. Sear fen är för kort —
skarva med hålsöm!
Man syr med silke
eller moulinégarn
— vi ha för
tydlighets skull här
använt soart gärn. —
Fäst garnet på ena
sidan, tag ett litet
stygn på den andra,
sy sedan om den
spända tråden, två
eller tre gånger,
fäst tråden, smyg med nålen inuti sömmen en halv
cm., stick upp den och sy nästa stolpe.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
