Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgården som konst. Från Carl Milles’ villa på Lidingön. Av Einar Rosenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms stads materialgårdar, och där fann Milles dem,
räddade dem och beredde dem en värdig uppståndelse.
En häck avgränsar bassänggården åt sjösidan, men
bakom häcken stupar en stenmur, krönt av ett flertal
bronsskulpturer, ned mot en ny terrass, och det är
konstnärens avsikt, att denna terrass i sin ordning skall följas
av ännu en. Nerifrån stranden skall anläggningen, när den
så småningom blir färdig, te sig som en verkliggjord
variant av sagans hängande trädgårdar. Vad som för tio år
sedan varit det magra, endast av furor klädda berget, har
år från år förvandlats till ett blomstrande paradis, där
till och med vindruvan mognar i spaljéerna intill de av
södersolen värmda terrasserna. Genom att lägga en grund
av lera och sedan gödsla med det av spillning mättade
avskrapet från landsvägarna på Lidingön har Milles fått
sin trädgårdsjord så bördig, att den tycks vara i stånd till
vilka växtunder som helst.
Arkitekturen och odlingen ha dock inte fått alldeles
förtränga den ursprungliga skogsnaturen ens i villans
närmaste omgivning. Den lever kvar i det talrika
furubeståndet. Mellan bassänggården och planen framför
villans huvudingång ligger en liten tallpark. Även den har
sin näckrosdamm, fastän i mindre skala, och på en
originell och kraftig eksockel står en förstorad upplaga i
försilvrad brons av konstnärens kända grupp Lekande
elefanter. Två pelare, förenade med en spänstig båge av
smidesjärn, bilda ingångsportal till trädgårdens
hjärtpunkt, den stora bassänganläggningen. På andra sidan
gården står en andra pelarportal. Vid den mötas två
stentrappor; den ena för upp till loggian, den andra leder
ned till en undangömd och vildvuxen del av trädgården.
De av rankor omslingrade pelarna, de båda lätt svängda
stentrapporna, buskarna, som växa i ymniga snår, halvt
täckande stenbarriären, ett hörn av loggian med vita
gipsstatyer framstigande ur det skuggiga dunklet och med
en månggrenad tallkrona över takåsen — se där en liten
pittoresk detaljvy från denna trädgård, som inte har en
enda död eller likgiltig punkt utan överallt ger ögat något
nytt och oväntat att glädjas åt. Inom ett begränsat
område tycks den ha fått rum för alla växlingar, alla
naturstämningar. Där är dungen med de nordiskt mörka tal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
