Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Jag har haft god tid att tänka öfver hvad jag sagt
Jag har öfvervägt det noga. Och jag ångrar icke ett enda ord.
Jag har ’ icke tagit saken för allvarligt. Jag har icke varit för
skarp. Och hvad särskildt de sex tesema vidkommer, har jag
haft tillfälle taga reda på, om jag sagt för mycket. Jag har
studerat bibeln och jag har studerat andra religioners biblar.
Jag har betraktat kristendomens gud och jemfört honom med
andra gudar. Jag har läst kulturhistorien och lärt känna
forntida och främmande folks andliga lif. Och efter dessa tre
månaders studier, forskningar och undersökningar, eger jag i dag
alldeles samma åsigter, som jag egde förut och jag upprepar i
dag de sex teseme utan den minsta jemkning, utan den
ringaste moderation. Det enda, som dessa tre månader uträttat
är, att de gifvit mig nya argument, att de riktat mitt material,
att de gjort mig starkare och modigare, och ett förnyande af
Btraffet skall hafva precis samma verkningar.
Men, frågar ni, gjorde då icke fängelsepresten någonting?
Hvad skola väl slika subjekter vara till, om icke för att
inverka på sådana som jag. Har han icke gjort sin pligt? Har
han icke öfverbevisat mig om kristendomen? Begagnade han
sig icke af detta goda tillfälle, då han hade mig mellan fyra
ögon, och vederlade mina åsigter och bringade mig på andra
tankar? Jag måste bekänna att, när jag trädt inom fängelsets
murar och när mitt namn blifvit inskrifvet i journalerna och
jag var ensam i min cell, jag väntade, ja, att jag hoppades,
att han åtminstone skulle göra ett försök dertill. Mitt största
nöje är att få samtala med prester, men min själasöijare måtte
visst ha anat det och följaktligen varit fullkomligt osynlig, utom
två gånger, då han till följe af tjensteåligganden var inne hos
mig. Men då jag sökte att föra samtalet in pà kristendomen,
det ämne, som väl för honom bort vara det käraste och
angelägnaste af alla att samtala om, afbröt han samtalet och gick
sin väg.
Deremot försummade han ej under morgonbönerna och
söndagsgudstjensterna att fara ut i hårda och fördömande ord
om »desse, som tro sig lida för sanningen, men som ej lida
något annat än deras gerningar värde äro», och då han dervid
kom att tala om djefvulens ande, yttersta domen, den eviga
fördömelsen och det brinnande helvetet, behöfde han aldrig
söka efter orden. På detta sätt sörjde han för att intresset
måtte hållas vaket och att jag icke ett ögonblick måtte bli lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
