Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODHNER’s RÄKNEMASKINER
FRANKLIN SKRIFMASKINER
BURROUGH’s ADDITIONSMASKINER
CHECKPUNSNINGSMASKINER m. m.
Begär prospekt från — mm
Maskinhandelsaktiebolaget ”PATRIA”
Sturegatan 15, STOCKHOLM.
Filialer: 35 Stora Nygatan 35
MODE” ocH
Orottningans HON” SYBEHÖRSAFFÄR
5 BRUNKEBERGSTORG 5
STOCKHOLM.
Specialitet: GARNERING-ARTIXLAR
till Kappor och Klädningar.
SN
och 8 Sturegatan 8.
Sacave veyl Cal] Mit!
Öngnoka Umar Jå
Sd Rikstelefon
go SMenka r
Göteborgs Bamburörs Möbelfabrik
BLOMMOR!
Mot insändande auf 2 kr. i fri-
märken erhålles pr omgående en
låda med friska blommor, såsom
rosor, syréner, convalarier, hyacin-
ther, tullpaner, narcisser etc., etc.
De-sa originallådor rekominen-
deras särskildt som preseuter. Större
lådor till alla priser,
Sändas fraktfritt inom hela Skan-
dinavien,
Nystrands Blomsterhandel
Göteborg Rikstel. 614
Specialitet: Kransar och Buketter.
pande vid dörren. Tum för tum öppnades den nästan ljud-
löst och jag hörde någon hviska: »kom ut!» Och jag steg
ut i det nästan ogenomträngliga mörkret. Jag kunde skönja
en strimma ljus öfver trädtopparne, men jag förmådde ej
urskilja ett drag af den person, som grep mig i ärmen och
med en varnande åtbörd drog mig framåt.
Sida vid sida smögo vi framåt. Tunga andedrag och
ett eller annat mumlande sade mig att vi passerade en hel
rad af sofvande vildar.
Vi voro lyckliga nog att ej snubbla öfver någon eller
ens vidröra dem och omsider nådde vi skogsstigen, som löpte
undt om klippor och genom täta buskar — samma väg vi
ör några timmar sedan passerat.
Nu öppnade min okände vän munnen och yttrade:
»Jag tänker du undrar hvar du befinner dig nu, Fraser,
min gamle gosse», sade han med ett kort skratt. »England
är allt bra långt fjärran, eller hur? Känner du igen rösten?»
Det var någonting bekant i stämman och jag letade i
nitt minne, men förgäfves, och så måste jag erkänna mig
öfverrumplad. Detta roade min vän ofantligt.
» Gissa!» var hans enda svar. »Jag väntade att du skulle
a glömt Harry Knapman, som du brukade stuka allt emel-
anåt i skolan. Har du verkligen det?»
Nu gick det upp ljus för mig: det var samma röst jag
ört kvällen förut, Men huru hade han blifvit en medlera
af denna vilda stam?
Jag blef ej i tillfälle göra någon vidare fråga förr än
arry grep mig i armen och tvärstannade mig.
»Fördömdt!» mumlade han, »det var det jag tänkte! De
ro efter oss! Nu om någonsin gäller det springa.
om lifvet är dig kärt!»
Vi rusade i väg. Halkande och snubblande öfver grenar
ch rötter flögo vi fram öfver marken.
Det mummel af röster, som vi hörde bakom oss,
Snart till ett sannskyldigt indiantjut.
ätt inpå oss.
sÄnnu en kvarts mil», sade Harry, »och vi äro räddade. För
uds skull gör ett nytt anlopp eljes skola vi ej se dagens ljus».
Om vi varit försedda med sjumilastöflar skulle det ej
ått fortare.
Spring
steg
Våra förföljare voro
Plötsligt snafvade jag och föll. Marken sluttade hän
mot floden och jag tumlade handlöst rundt tills jag föll i
vattnet. Jag hörde ett brusande och blandade ljud såsom
af tjutande vildar och pistolskott — hvarpå jag förlorade
medvetandet.
Då jag kom till sans igen låg jag på bottnen af en ka-
not. Harry låg böjd öfver mig. Han arbetade förtvifladt
med sin åra under det ett tjut från stranden sade mig, att
vildarne voro helt nära.
Med ansträngning reste jag mig upp, stödde mig med
armbågarne och kastade en blick öfver kanten af vår ranka
farkost. Vi foro med iltågs fart ned för strömmen, men det
hastiga plaskandet från stranden sade oss att vildarne följde
oss lika snabbt.
Med ens upphörde emellertid Harry att paddla och med
ett mustigt uttryck grep han min bössa och måttade ett för-
tvifladt slag åt en mörk figur, som hastigt nalkades oss.
Jag reste mig några tum högre Harry hade huggit
miste. Till min fasa såg jag de gnistrande ögonen af en
vilde nästan inpå kanoten. Ett grepp i båten, ett hugg med
yxan och vi hade varit förlorade.
Höjande min revolver, gaf jag eld. Jag kunde ej skjuta
fel. Kulan fortsatte sitt lopp upp mot stranden. Vi svängde
hastigt rundt udden — och voro räddade».
Jack Fraser drog några djupa drag ur sin pipa och
blickade rundt laget med sant nöje. Det blef ett korus af
utrop och anmärkningar. Han hade ju afbrutet, där histo-
rien var som mest spännande,
»Jag förstår ni viljen veta alltsamman», fortsatte han,
»men nu var det icke mycket mer att berätta. Knapman
och jag uppnådde lyckligt kusten och han följde mig hem
till Liverpool. Enligt hvad han berättade mig hade han
fallit i vildarnes klor några år förut under det han var ute
på en botaniseringstur och som han lyckades roa höfdingen
fick han lefva och blef sedermera vald till höfding då denne
dog. Han hade fått nog af indianlifvet långt innan vi kommo
i strid med hans folk, och då han ögonblickligen igenkände
mig, beslöt han rädda mig. Han hade länge haft en kanot
i beredskap nära lägret och jag har förut berättat er hur
vi nådde den. Det var alltsamman».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
