Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TE NE MODERATA PR
AA
KATALOG ER
; FAKTUROR -
| MENUER
REKLAM"
KORT
Teckning från BONNIERS, GÖTEBORG
Autotypi från Kem. Anst. Silfversparre & Co., Göteborg
första ljusstrålen i öster. Plötsligt väckte sergeanten
dem med en barsk order att rycka ut.
Allt efter som ljuset utbredde sig och mörkret
vek, sågs en skara män tåga framåt, och så snart
solen visade sig började dagens arbete. En dimma
omgaf dem, men de stora kanonernas dunder och
mitraljösernas skrällar sade dem att striden börjat.
Som solen höjde sig lättade äfven dimman, och de
små molntapparne af rök här och där visade dem
hendens ställning, men ännu har regementet ej fått
order att gifva eld. Plötsligt höres det hvinande
ljudet af en mauserkula. Den man, som gick vid
Raines sida, taller, då plötsligt det tillfälliga skjutandet
öfvergår i en enda ändlös salfva. Den ena kanon-
kulan efter den andra borrar upp marken fram-
för dem och många af dem nå sitt mål — engels-
männen.
Kaptenen kommenderar nu halt sedan eldlinien
är uppnådd och regementet börjar framryckandet
plutonsvis, sökande att skydda sig bakom de kullar
terrängen hade att bjuda på. Så lägger sig en linie
ned och ger eld under det en andra rycker an och
på detta sätt minskas afståndet mellan trupperna och
de mördande kanonerna för hvar tredje eller fjärde
minut, Det kompani, som Raines tillhör, håller sig stän-
digt främst och rycker fram på sätt, som- ofvan antydts.
Hvarje gång de falla ned bet sig Raines af otålighet
läppen. De komma emellertid fienden allt när-
mare.
»Blottställ Er icke så mycket», ropar en löjtnant
till Raines. Nästa ögonblick faller officeren till marken
med en kula genom hufvudet.
»Tålamod, gossar. Vi skola snart vara midt
ibland dem — inom ett ögonblick eller två. Varen
ej otåliga», utropar major Riddle, när en annan officer
biter i gräset och männen springa upp liksom för att
rusa på fienden.
Major Riddle reser sig och ser sig om efter de
framryckande bataljonerna, nickar belåten och hukar
sig ned igen.
Nu vet hvar och en, att när reserven hunnit
anlända stundar en stormlöpning, och hela skaran
rusar då fram under ursinniga tjut.
» Stilla gossar, stilla!» ryter öfversten, Männen
falla som nedmejade och deras kamrater blifva vilda
af ifver att ej få göra det sista anloppet. Många af
dem nödgas man tillbakahålla med våld. Nu ha de
kommit på cirka hundra meters afstånd från fienden.
Raines är nu fullkomligt herre öfver sig själf. Han
påminner ännu en gång om en officer och hans ut-
eckids vittnår om den forne gentlemannen. Öfver-
sten iakttager detta.
»Ni tar hand om dessa», ropar han, hänsyftande
på en afdelning af kompaniet, som förlorat sina offi-
cerare. »Ni måste förstå er på hvad det är fråga
om? De måste hålla sig stilla tills skyttelinie är for-
merad, innan sista anloppet kan äga rum».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
