Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. S:t Jakobsgatan - En härjande cyklon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan, som folk anser berättigad, och det ar svårt
nog förstå hvarför denna slags feghet skall vara
mindre föraktlig än någon annan.
Von Holzen var tysk till börden, och denna
nation förenar modet med en så stor försiktighet,
att folk understundom taga fel och tro att den
saknar denna egenskap. Ett ärr på hans kind
vittnade om, att han i sina studentdagar hade
ansett det för en nödvändighet att duellera. När man
såg von Holzens ansikte, kom man ofrivilligt att
fundera på, hurudant märke hans motståndare fått
som minne af denna sammandrabbning.
Då von Holzen kommit upp för trappan, stötte
han upp en dörr, som stod på glänt och gick
långsamt in, efter att först ha sändt ett rökmoln före
sig in i rummet. Där fanns icke många möbler,
men rummet var fylldt med en hel del saker, som
icke borde ha sin plats i en sängkammare. Detta
rum blef nämligen användt som magasin för en
hel del föremål, hvilka butikens ägare blott utbjöd
till några få utvalda. Luften i detta rum var ett
sant babelstorn, hvarest egendomliga baciller från
alla världsdelar foro omkring och frodades i den
kvafva atmosfären.
På ett imiteradt empirebord stodo tre
vattenkrus eller tillbringare af efterapadt, venetianskt
glas. En gul hand, som stack fram ur ett mörkt
trasbylte med gamla sängkläder, grep efter glaset,
hvilket var tomt, och sträckte fram det mot von
Holzen, då han inträdde i rummet.
»Jag har skickat efter mjölk», sade professorn
och drog några starka drag ur cigarren utan att
dock gå för långt in i den mörka vrå hvarest
sängen stod.
»Det var vänligt af er», sade en röst och det
var omöjligt afgöra, om den var ironisk eller tacksam.
Von Holzen såg på det tomma kruset med ett
leende och rykte på axlarne. Hans ansikte hade
måhända en gång varit vänligt. En ful mun
vittnar vanligtvis om ett godt hjärta.
»Det är väl för att ni kan vinna något på det»,
sade den matta rösten från sängen.
»Jag kan vinna något, men jag kan också
undvara det», sade von Holzen. Han vände sig
om mot dörren och tog ett krus mjölk, som ett
barn räckte honom. »Och så skulle jag ha några
småslantar tillbaka», sade han skarpt.
(Forts.)
 |
| EN HÄRJANDE CYKLON. |
 |
| Amatörfoto. af hr And. Skog, Gbg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
