Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LÄKARE-JUBILEUM.
Doktor Westerlunds bostad i Enköping
Den högst populäre
läkaren doktor Ernst
Otto Theodor
Wester-lund i Enköping fyllde
den 22 dennes 60 år.
Med anledning häraf
har Enköpings stad
öf-ver sin framstående son
låtit prägla en
minnesmedalj af guld (i8:de
storleken), hvilken vid
en subskriberad
middag på födelsedagen
öfverlämnades till
honom. Medaljen är ett
verkligt litet konstverk,
utfördt af professor J.
A. Lindberg i
Stockholm.
D:r Westerlund fick
för öfrigt på sin
hedersdag mottaga en ofantlig
Doktor Westerlund
mängd tacksamma
lyckönskningar från
när och fjärran.
Vi tillåta oss att
urErnstBeckmans
» En läkare »
(Skrifter utg. af Ord och
Bild 3.) återgifva
de vackra ord
hvarmed häftet
af-slutas:
»När Westerlunds
yngsta dotter förmäldes med
Leo Tolstoi d. y., yttrade
vigselförrättaren, att de
unga gingo ut i lifvet med
en dubbel välsignelse
öf-ver sina hufvud:
lifsver-ket från två fäder, lika
hvarandra däruti, att de
offrade hela sitt lif åt
mänsklighetens väl. Ja,
häri ligger nog till sist
den djupaste själsgrunden
till doktor Westerlunds
stora framgång. Kanske,
utan att han själf mycket
reflekterar däröfver, visar
hans värde, att kärleken
till den lidande
mänskligheten är hans passion,
hans lifs stora lidelse.
Det berättas, att
konungen en gång, ifrig
måhända att öka sin insikt
i konsten att regera
människor, skulle frågat honom, hur han bar sig åt för
att få alla sina
många patienter att lyda.
»Ers majestät, jag
älskar dem», skulle
svaret ha fallet. Om
historien icke är
sann — och det lär
den ej vara — så
är den väl funnen.
Den kunde varit
sann.»
Och denna kärlek föder genkärlek, som ofta
tager sig vackra uttryck.
En liten tolfårig flicka, för
ett svårt lidande vårdad
på lasarettet i Enköping,
hade kommit så långt på
bättringsvägen, att hon en
solskensdag i maj fick löfte
att bäras ut på verandan.
Hennes ögon strålade af
fröjd, hon vände sitt bleka
lilla ansikte mot1
sköterskan och utropade: »åh
tänk, hvad doktorn skall
bli glad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
