Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN MÅNSDOTTER PÅ SCENEN.
( jfver våra två främsta dramatiska scener
hvälfver sig i dessa dagar en mäktig våg
af historisk dramatik. August Strindbergs »Gustaf
Wasa» har gjort stor lycka på Svenska teatern
och hans »Erik XIV» har i förra veckan gått öfver
samma scen.
På Dramatiska teatern, där den finske
författaren Adolf Pauls »Kristian II» förra säsongen
vann en vacker framgång, uppfördes den 14 d:s
för första gången författarens nya historiska
skådespel »Karin Månsdotter».
Detta dramatiska arbete har icke mottagits
med samma allmänna erkännande, som hälsade
»Kristian II», men vittnar onekligen om ej ringa
begåfning. Vid läsningen af detsamma fängslas
man starkt af det romantiska ämnet, behandladt
som det är med pietet och framburet på ett
hög-stämdt och värdigt språk. På scenen värkar detta
språk emellertid något för högstämdt och värdigt
— hvilket måste anses vara orsaken till att
kritiken ej utfallit fullt så som många väntat och
författaren säkerligen hoppats!
På grund af den på scenen framträdande
bristen på handling och öfverflödet på ord möter
utförandet af stycket svårigheter, hvilkas
fullkomliga öfvervinnande skulle kräfva krafter af allra
främsta rang. Karin Månsdotter spelas af fru
Valborg Ho/mlund-Hansson, en ståtlig och
strålande fager skådespelerska. Hennes framställning
af den romantiska kvinnan präglas af det
varmaste intresse för uppgiften. I flere scener är
hennes spel ypperligt och af största verkan.
Hennes glänsande toaletter äro det ej mindre! I
andra aktens månsken glänser liten Karin i en
skrud af silfverbrokad och violett sammet med
tunga broderier. En annan är af blå
sammets-brokad med puffärmar af rosafärgad atlas. I
fängelserummet på Gripsholm — sista akten —
bär Karin en sådan dräkt som grefve v. Rosen
målat på sin bekanta tafla — lång, hvit robe, med
korta svandunskantada ärmar.
Herr Skånberg utför Erik XIV:s långa roll och
hr Örtengren spelar Göran Person. Båda göra af
de ansträngande rollerna sitt bästa.
ENVOYÉN F. T. LINDSTRAND f.
j^en 21 november afled i
Borås f. d. svensk-norske
ministern i Rom envoyén Frans
Theodor Lindstrand, 76 år
gammal.
Lindstrand, som var född
i Göteborg, där fadern var
handlande, förlorade redan vid
11 års ålder sina föräldrar,
hvilka båda afledo i kolera
sommaren 1834. Sålunda blef
han vid unga år hänvisad till
egen kraft. Tack vare sin
stora energi kom han långt
på en bana, på hvilken annars
börd och relationer nästan
ansetts oumbärliga. Han blef
den förste ofrälse man som varit svensk gesandt
vid utländskt hof.
Mest genom att uppehålla sig på eget arbete
aflade han först student- och hofrättsexamina i
Lund. Från fiskalsämbetet i Svea hofrätt öfvergick
han till utrikesdepartementet, där han efter hand
avancerade till förste sekreterare, expeditionssekre-
terare och chef för politiska
afdelningen samt
kabinettssekreterare. Ar 1869 utnämndes
L. till ministerresident i Madrid,
förflyttades 1877 som envoyé
till Rom samt blef samma år
tillförordnad generalkonsul i
Italien.
Han stannade i 12 år i
Rom, där han på grund af
sitt ordningsälskande, allvarliga
sinne och öfriga egenskaper
var mycket afhållen. År 1889
erhöll han afsked med pension.
Efter att länge ha gjort
vidsträckta resor inom och
utom Europa slog Lindstrand sig
för tre år sedan ned i Borås, där han hade
slägtingar och snart förvärfvade nya personliga
vänner.
L. var sedan 1878 ledamot af Göteborgs
Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle. Af in- och
utländska ordnar innehade han bortåt ett tiotal,
utom Nordstjärnans stora kommendörskors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
