Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
I hvcirje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehall allt från dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ett
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Rodeil och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Rupert själf hade varit bestämd för kyrkan,
men hade i Cambridge utvecklat så utsökta
humoristiska anlag och så framstående mimisk
begåf-ning, att ingen af de lärda herrarne gick säker för
honom, och hans vänner rådde honom att icke
förspilla sina gåfvor. Och han gjorde det ej heller.
Sedan den tiden hade Rupert, sanningen att säga,
gjort ingenting. De utmärkta humoristiska anlagen
hade så småningom fördunstat. Folk sade: »i-Ji
ja, rätt lustigt» — ett fatalt omdöme i fråga om
humor — och äldre damer drogo endast svagt på
munnen. Det är också så svårt att kunna se ett
skämt genom våra modärna långskaftade lorgnetter.
Cornish hade alldeles rätt, då han sade sig
höra en vagn, ty strax därefter öppnades dörren,
och mrs Courteville kom in. Hon var liten och
spänslig — »med en figur som en flicka» — och
klädde sig väl. Hon var just vid den åldern, som
hon »ej såg ut att vara» — vid den ålder för öfrigt,
då en del kvinnor tyckas förena den största
erfarenhet med den allra minsta eftertanke. Men
hvarför skola vi väl sålunda häckla vår nästa? Om
någon af oss är fullt säker om
att ej göra mera skada än gagn
här i världen, må han då för all
del kasta första stenen på mrs
Courteville.
Joan kom därnäst, åtföljd af
lady Ferriby, som visste, att om
hon stannade hemma, skulle hon
blifva tvungen att bjuda en massa
folk på té, mot hvilka hon ej
kände sig nog vänligt stämd för att
därigetiom kunna öfverse med
kostnaden. Joan kastade en hastig
blick från mrs Courteville till T ony.
Hon hade märkt, att mrs
Courteville alltid infann sig tidigt vid
sammanträdena, då dessa höllos på
malgamitkontoret eller hemma hos
Cornish. Joan undrade, under det
mrs Courteville kysste henne, om
denna dam anländt i sällskap med
sin bror eller före honom.
»Har han ej gjort rummet
vackert med den där mimosan?»
frågade mrs Courteville lifligt. Folk
hade ej fullt klart för sig, för-
(Forts från n:o 9).
hållandet mellan Joan Ferriby och Tony
Cornish, men ville alltid gärna veta det. Det var
därför, mrs Courteville endast begagnade sig af
pronomen »han», då hon fäste Joans uppmärksamhet
på blommorna.
Det minsta man kan säga om sammanträdet
är att detta var ganska lifligt. Vi tillhöra
emellertid en i hög grad praktisk tid, och en del
affärsangelägenheter blefvo också verkligen uträttade.
Aftonen för malgamitbalen bestämdes, och
marskalkar utsågos, och sedan spelade Rupert på banjon.
Lady Ferriby hade några visiter att göra, och
Cornish erbjöd sig därför att följa Joan, som hade
en hälsosam lust för motion, tvärs öfver parken.
De talade om hvarjehanda ämnen, men kommo
naturligtvis alltid till hvad som rörde
malgamit-affären.
»Apropos», sade Joan, när de kommit om
hörnet af Cambridge Terrace, »jag hade i morgse bref
från Dorothy Roden. Vi voro skolkamrater, som
du vet, men jag hade ingen aning om, att hr
Roden var hennes bror. Jag hade för öfrigt nästan
Rupert spelade banjo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
