Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONRAD NORDQVIST.
Då förste hofkapellmästaren Conrad Nordqvist
nu tillkännagifvit som sin afsikt att afgå
från den maktpåliggande befattning han under så
många år
innehaft, kunde en
man af hans
stora betydelse för
svensk konst väl
vara förtjänt af
ett utförligare
omnämnande, än
vi här nedan
kunna åstadkomma.
Men vårt strängt
anlitade
utrymme medgifver
tyvärr endast
anförandet af några
data.
Johan Conrad
Nordqvist
föddes 1840 i
Vänersborg, blef
1848 elev i
Väst-göta-Dals regemente, som han
åtföljde under
danska kriget,
1856 elev vid musikkonservatoriet, där han
undervisades af Randel, van Boom, Mankell, Norman
och Berwald, och år 1859 altviolinist i hofkapellet.
Efter aflagd examen 1864 musikdirektör vid
Jönköpings regemente vistades han 1867—68 med
statsunderstöd i Dresden och Berlin i och för
musikstudier och besökte 1872 Paris i sällskap
med Dente. 1875 blef han orgelnist i Storkyrkan
i Stockholm, året därpå kormästare och 1869 andre
kapellmästare vid K. Teatern. Sedan 1881 är han
lärare i harmonilära vid konservatoriet. Genom
kontrakt med regeringen öfvertog Nordqvist 1888
ledningen af k. operan, men nedlade 1892 denna sin
befattning, sedan operan på grund af og3mnsamma
omständigheter bragts i mycket stora svårigheter,
och utnämdes då samtidigt till förste
hofkapell-mästare — den befattning han nu innehar.
* *
#
Det har i mer än ett afseende varit en hård
och kritisk tid för den svenska operan, denna,
under hvilken Conrad Nordqvist kämpat främst i
dess led, och har han — naturligtvis isynnerhet,
då han modigt ställde sig personligen i breschen
men icke lyckades — varit föremål för ett skarpt
och i mångt och mycket oberättigadt klander.
Hans utmärkta egenskaper och förtjänster som
dirigent och musiker hafva dock ej förnekats af
någon som velat döma opartiskt, och förvisso skall
man ock nu, då han frånträder sin — man kunde
väl säga — »stridsplats», gifva honom den honnör,
som hans åt konsten helt egnade lif och
verksamhet förtjänar.
T. v. T.
Conrad Nordqvist.
KNUT NYBLOM.
En ny Scholander.
l—c uret af lutans toner
har vår fräjdade
trubadur Sven
Scho-landers namn vunnit
europeisk ryktbarhet.
Det torde ej vara så
allmänt bekant, att vi
äga ännu en
lutsångare, hvilken, att döma
af hvad man redan
haft tillfälle höra, är
på väg att vinna
mångas gehör. Det är
den trots sin ungdom
som skådespelare
ganska framstående Knut
Nyblom, son af
professor emeritus Carl
Rupert Nyblom.
Knut Nyblom
studerade efter våren 1888
aflagd
mogenhetsexamen ett år i Upsala i
afsikt att ägna sig åt
juridiken. Men den
torra lagens bokstaf
»låg icke för hans röst».
Ett par års sjukdom Fot. a. jonason.
fördröjde emellertid
hans inträde på en ny lefnadsbana. Han
genomgick därefter Dramatiska teaterns elevskola och
blef i juli 1895 antagen till ordinarie skådespelare
vid denna teater, där han stannade tvenne år,
Knut Nyblom.
röjande mindre vanliga sceniska anlag. Under
vintern 1897—98 ägnade N. sig uteslutande åt
sångstudier. Gammal O. D.-sångare deltog han i
körens storå Berlinfärd 1898. Under spelåret
(Forts. sid. 20J).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
