Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PA SLAGET.
SKIZZ FRÅN BUDA-PEST.
Öfvers. för H. 8 D.
»Är du färdig, Lona?»
»Genast. . .
»Det vill säga om en timme ...»
»Hvad menar du ...?»
»Åh, jag menar bara — tills du hunnit först
ta venstra handsken på högra hand och så den
högra på venstra, tappa solfjädern, slita ur en
handskknapp, se dig i nackspegeln och upptäcka
ett veck i ryggen —».
»Du är odräglig, Robert!»
Den unga vackra baronessan Kacsi säger detta
med sådant eftertryck, att hennes man, som väntar
på henne i full gala, — herrskapet Kacsis har
kommit in från sitt gods för att tillbringa ett par
dagar i Buda-Pest — för ett ögonblick upphör att
trumma på fåtöljkarmen.
»Hvad vill du egentligen?»
»Åh, läsa min tidning eller hvad som helst
eftersom det dröjer så länge —.»
»Jag är ju färdig.»
»Då kunna vi ju gå.»
»Genast — jag måste bara säga några ord till
Mariska.» — »Mariska» — den väldresserade
kammarjungfrun, som tjänat sig upp från bondlolla på
Kacsis gods, håller en lysande kandelaber högt i
vädret — »släck ljusen här i spegeln! Lägg ned
den gröna klädningen, som jag först ämnade taga
på mig, ordentligt tillbaka i kofferten och blusen
också, som jag hade i förmiddags — men akta dig
för att skrynkla ned den, som du gjorde sist med
det bruna sidenlifvet —- det finns ingenting
afsky-värdare än sådana där hundöron på slagen —»
»Hm, hm.»
»Hvad är det, Robert?»
»Åh, ingenting — jag vill bara hämta mig en
tidning.»
Den lilla frun stampar rasande i golfvet.
»Jag har sagt dig tusen gånger, att jag inte
låter hetsa mig på det här viset. Du gör mig
nervös — jag vet snart inte hvad jag gör. Du
tänker aldrig på — du behöfver aldrig ha något
att ställa i ordning.»
»Just för den skull vill jag ju ge dig tid till
det.»
»Jag blir ond på dig, när du hånar så där!
Låt oss gå, för Guds skull, låt oss gå!»
Släpet uppfångas i en handvändning och utan
att mottaga sin likgiltigt leende mans arm rusar
baronessan Kacsi ned för trapporna och stiger in
i vagnen som länge stått färdig. Vägen
tillrygga-lägges utan att någon säger ett ord. De fara till
en soaré med dans i adelskasinot. Tillställningen
är anordnad till ära för baron Muki F—j, som i
dagarne utnämts till öfverintendent vid operan.
När de komma fram till kasinot, anmärker
baronessan kort:
»Märkvärdigt, inga vagnar!»
»Naturligtvis inte — vi äro ju de sista!»
Hon känner en obetvinglig lust att nypa
honom i armen, men behärskar sig, ty man kommer
redan emot dem under lifliga hälsningar. Man
har en öfverraskning beredd för baronessun.
Hennes bror Imre, hvars ädla sto dagen förut tagit
le grand prix vid den stora löpningen, anlände för
ett par timmar sedan till staden och for genast
till soarén. Han hälsar hjärtligt på sin syster och
svåger och den lilla baronessan hänger sig med
öfverdrifven ömhet vid hans arm.
Supén är mycket munter. Man hurrar för
konsten och dess beskyddare, den nye
öfverinten-denten baron Muki. Några af de yngre
magnatsönerna anhålla om hans protektion bakom
kulisserna och gamle grefve Sarmaji varnar honom
allvarsamt och enträget för att vårdslösa balletten.
Äfven baron Kacsi har en anhållan att
framställa :
»Hör du, Muki», säger han med helt menlös
min, »kunde du inte ställa om att våra
teaterdirektörer en gång gåfve en serie af första akten?»
»Du menar enaktare?»’
»Nej, jag menar första akten af hvarje stycke
på repertoaren!»
»Ja, men hvarför det?»
»Jo, jag har ännu aldrig hunnit i sällskap med
min fru i tid till första akten. Jag känner så att
säga blott till brottstycken af pjeserna. Gör som
jag föreslår, jag är öfvertygad om att du skulle
förvärfva dig manga äkta mäns tack.»
Alla skratta — äfven den lilla baronessan
Kacsi, fast det klingar något nervöst. Man börjar
redan göra uppbrott — man önskar baron och
baronessan Kacsi och den lycklige
kapplöpnings-segraren, som följer med dem, hjärtlig god natt.
I vagnen ställer baronessan till en scen. Hon
faller till och med i gråt.
»Det var verkligen taktlöst af dig, att så där
inför hela världen göra dig löjlig på din hustrus
bekostnad».
»Göra mig löjlig — jag sade bara hvad som
är sannt. För resten gläder det mig ofantligt att
Imre kommit hit. Nu har du ju din bror och kan
gå ut med honom. Jag stannar gärna hemma.
Man spelar alltid en löjlig roll när man alltid
kommer så sent».
»Där hör du, Imre — sådan är han — en
hjärtlös egoist och just därför att han alltid jägtar
och skriker på mig, så blir jag aldrig färdig —
bara därför.»
»Jag lofvar dig på mitt ord att jag inte skall
göra det vidare.»
Förgäfves sökte Imre åstadkomma en
försoning. Man kom hem i mycket upprörd
sinnesstämning, som höll i sig hela följande dag.
Då slog baron Kacsi sig ostentativt mot
teaterdags ned till ett schackparti med sin vän
landshöfding Jaro, som äfven för tillfället vistades
i hufvudstaden. Kacsis hade för aftonen tagit en
loge på operan Den lilla baronessan skall gå dit
ensam med sin bror, som står och ser på
schackspelet. Hon håller ännu på med sin toalett och
hennes man gör sig ej det ringaste besvär att
påminna henne om hur fort visaren skrider.
Ändt-ligen ha syskonen farit sin väg. Herrarne fördjupa
sig i schackspelet. Men baronen lägger dock
märke till, att vagnen åter rullar in efter en mycket
kort bortovaro.
»Hvad står på? Ni äro redan tillbaka!» ropar
han när hans svåger Imre ensam stiger in i
spelrummet.
Imre kastar sig skrattande ned i en fåtölj.
»Åh, Robert! Det var för komiskt — Lona är
utom sig af raseri — föreställ dig — vi komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
