Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FOTS FRAN GÖTEBORG TILL PARIS.
(Eftertryck förbjudes.)
\ / i presentera i dag bilden af den norska
journa-* listen-vagabonden fru Alma Kjeldseth, hvars
namn i dessa dagar gått genom den europeiska
pressen: kontinentens journalister ha haft mycket
vackra saker att säga om den energiska norska
damens bragd — att tillryggalägga vägen mellan
Kristiania och Paris till fots och utan ett öre i
fickan.
Företaget har lyckats trots sin nästan
hufvud-lösa dristighet. Men det hade tio chancer mot en
att misslyckas. Att den raska
fotgängerskan kom med lifvet
undan resans alla faror,
mödor och elände hade hon nog
sin egen okufliga vilja att
tacka för. Skenbart
oöfver-stigliga svårigheter mötte på
hvarje steg, enligt hvad den
originella sportidkerskan själf
berättat i ett föredrag den 6
jan. i Paris, hvarom HVAR
8 DAGS korrespondent i
världsstaden skrifver följ ande:
»Fru Alma Kjeldseths
föredrag i den lilla
Bodiniére-teatem inför en bortskämd
och kritisk pariserpublik blef
hennes sista men ingalunda
minsta pröfning under hennes
väg till ryktbarhet på den
excentriska sportens område.
Fullkomligt obekant med
språket uppläste hon
föredraget från manuskript men
hade, enligt hvad hon
försäkrade mig, icke under sin
fyra månader långa
promenad, trots alla äfventyr, en
enda gång känt sig sa
uppskakad och orolig som i
talarstolen på de bräder som
föreställa världen.
Fru Kjeldseth företog sin
vandring, icke för att vinna
någon fabulös vadsumma,
utan för det ideella målet att
gifva ett prof på kvinnans
energi och uthållighet, dem
någon i hennes hemort Tromsö
hade vågat betvifla. Fru K. är
änka efter aflidne redaktören
för Tromsö Stiftstidende.
Hon började sin färd
iklädd turistdräkt och med en
kam, en tvål, en frisertång,
papper och en sax som hela
bagaget. Sålunda utrustad och utan en slant i fickan
har fru K. genomvandrat halfva Europa. Öfverallt
har hon kommit i beröring så godt som uteslutande
med samhällets drägg, på landsvägar och i usla
kyffen, ratade som bostad till och med af djuren. Hon
har sett djupt in i det mänskliga eländet i dess
största förnedring och olycka under de fyra månader
hon, för sitt uppehälle tjänat som pig»a, sjungit på
krogarnas varietéer, uppträdt som spakvinna, tiggt
eller i bästa fall fått en fyrk för en tidningsnotis.
»Huru mången gång har jag icke», yttrade
fru K. i sitt föredrag, »hvilat mig, bruten af
trötthet, vid vägkanten, tuggande pa ett stycke svart
bröd, som någon godhjärtad bondkvinna kastat
till mig troende mig vara en yrkes tiggerska.»
»Jag uthärdade modigt sol och regn, hetta och
4. /-/-/Ä
köld. Men när en tjock dimma insvepte jord och
himmel, var jag ofta nära att duka under. O, de
fasansfulla dagar, då jag ej såg handen framför
mig, då allt var grått och jag vid hvarje steg
snafvade mot stenar eller trädrötter!»
Själfva fotvandringen började i Göteborg, dit
fru Kjeldseth anlände med ångbåt från Kristiania
den 13 augusti med 60 öre i fickan, resten af
reskassan, just jämt hvad som behöfdes för
natthär-berge. Följande dag hade hon vändt sig till
öfver-sten för Frälsningsarmén i
Göteborg, hvilken efter
mycket om och men gifvit henne
tre kronor med uppmaning
att aldrig visa sig mera. Tack
vare en välvillig notis i
Göteborgs Aftonblad, hvilken
reproducerades af den
sydsvenska prässen hade färden
genom Sverige gått skäligen lätt
i följd af välvilja och
tillmötesgående. Dock hade den raska
fotgängerskan en gång varit
tvungen att prygla upp en
alltför närgången skräddare
med en i Göteborg köpt käpp.
I Köpenhamn hade fru K. en
kort tid tjänst som »enepige»
i en familj om 8 personer, men
fick afsked emedan herrn i
huset hade klagat öfver att
hans stöflar voro allt för illa
borstade. I ersättning för
tjänsten gaf man henne en kjol
och 1 francs. Utanför
Köpenhamn hade fru K. så när satt
lifvet till i ett kärr, hvari hon
var nära att sjunka ner. För
öfrigt gick färden genom
Danmark bra, tack vare de
danska journalisternas
välvilliga bistånd.
Däremot var färden
genom Tyskland, med
undantag af Hildesheim, ett enda
andligt och lekamligt lidande.
Stenad af gatpojkar, utvisad
från kristna prästhem med en
allmosa af fem pfennige,
häktad och fängslad som spion af
polisen i Treptow, utvisad från
Neu Brandenburg, ständigt
utsatt för grofva tillnärmelser
hade föreläserskan icke många
vänliga ord att säga om
Tyskland, där ett zigenarfölje visat
henne det kristligaste, deltagande, i det de bjudit
henne på middag, hvilken efter 30 timmars fasta
smakade ypperligt, ehuru maten var stulen och
smutsen öfverväldigande. Zigenarkvinnorna gingo
så långt i gästfrihet, att de erbjödo den
nomadiserande främlingen att suga en stund på deras tuggbussar.
Först i Frankrike togo de värsta lidandena och
förödmjukelserna slut. Och fru Kjeldseth kunde icke
nog prisa den ridderliga grannlagenhet hvarmed
hon blifvit bemött öfverallt, från gränsen till Paris.
Trots uttalet väckte föredraget stort intresse
hos åhörarne, som belönade den energiska frun
med starke applåder.
Fru Kjeldseth ämnar föredraga om sina
upp-lefvelser i Hildesheim, Köpenhamn, måhända
Stockholm, Göteborg och Kristiania.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
