Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGARVETERANEN C. F. LUNDQVIST.
| Jen 24 januari ingick en af den kungliga
opera–*■ ^ scenens allra främste, Carl Fredrik
Lundqvist, i sitt 6o:de år och den 30 januari ägde å k.
teatern rum den recettföreställning, som blifvit den
fräjdade sångarveteranen beviljad för hans
framgångsrika 35-åriga verksamhet. Vid detta jubileum
fick den beundrade och afhollne artisten mottaga
varmare bevis än någonsin på den popularitet han
åtnjuter .samt erfara, huru stark hans ställning som
favorit hos den stora publiken ännu är. Men denna
ställning hvilar också på den säkra grund, att
»Lunkam — som en kritiker nyligen skref — »förstått
konsten att sjunga sig in i sina åhörares hjärtan,
och den blir, när allt kommer omkring, kanske
ändå den förnämsta». För oss svenskar är detta
sannt, äfven om det ej håller streck ute i stora
världen.
Lundqvist hade före sitt inträde vid operan
varit ämbetsman, och som kanslist deltog han i
den sista ståndsriksdagen 1865—66. Han
»upptäcktes» emellertid af August Söderman, då
kapellmästare vid operan och sånganförare vid Stockholms
skarpskytteförening, hvilken L. tillhörde. Till en
början sjöng L. — utan betalning — i operakören,
första gängen den 10 juni 1865. Först den 8 juni
1869 fick han utföra ett soloparti, Josef i Méhuls
opera »Josef i Egypten». Från denna debut har
han för en intervjuare i dagsprässen omtalat
följande anekdot, som vi taga oss friheten återgifva:
»Jag var, redan när jag började på operan,
ganska fyllig. Jag minnes att vid min debut spelade
Uddman’ Utobals roll*. Som bekant, klaga denne
och Josef öfver den svåra hungersnöden och
missväxten. I följande n:r af Söndags-Nisse voro
Uddman och jag afritade bredvid hvarandra i våra
kostymer. Därunder stod det något om, att det
var mycket underligt hur vi kunde klaga öfver
hungersnöd, men däremot ganska begripligt att vi
grufvade oss öfver — missväxten».
I början var Lundqvists teaterbana — likt
mången annan framstående artists — långt ifrån fri
från törnen. Men han klarade skären och fick så
det ena präktiga partiet efter det andra.
Masa-niello i »Den stumma» utförde han åren 1871—82
nära hundra gånger, och en annan af hans
bravurroller är Wilhelm Tell. Från början af 70-talet
öfvertog L. barytonpartierna. Ännu i dag klingar
den sällsynt malmrika stämman ungdomligt vacker,
och det kraftiga, entusiasmerande föredraget har
icke slappats. Vare sig på scenen eller i
konsertsalen är han ännu en af våra allra främste.
Som konsertsångare är. Lundqvist framför allt
populär. Hans föredrag af »Du gamla, du friska,
du fjällhöga nord» torde stå oupphunnet som prof
på kärnfull, svensk sång. Den som skrifver detta
minnes särskildt, hvilket mäktigt intryck det gjorde
att höra »Lunkan» sjunga denna vår
nationalsång vid den stora svenska konserten på
Chi-cago-utställningen Ett sådant ögonblick glömmer
man sent. L. har äfven, som bekant, deltagit i
många studentsångarfärder, senast till Berlin, från
hvilket besök HVAR 8 DAG vid Ivar Hedenblads
jubileum i höstas återgaf en bild, på hvilken
»Lunkan» intog en hedersplats.
Bland den mängd operafigurer, som Lundqvist
under dessa 35 år skapat, erinra vi ytterligare om
Foto. Gösta Florman. Stlim.
C. F. Lundqvist.
Valentin i »Faust» — en af hans mest populära
partier, hvilket han äfven sjöng på sin recettafton
— Jago, Falstaff, Vattendragaren, Wolfram,
Talaren i »Trollflöjten», Peter i »Hans och Greta»,
Hans Sachs i »Mästersångarne».
Vi sluta vår lilla artikel med en varm önskan,
att Carl Fredrik Lundqvist, en af de få kvarvarande
af det gamla, störa gardet från vår kungliga operas
glansperiod, ännu länge måtte få bereda den stora
publik, hvars gunstling han är, många njutningsrika
stunder. Och, när han en gång drager sig tillbaka
till ett välförtjänt otium, må då detta blifva ljuft
och sorgfritt! I dessa förhoppningar bringa vi den
afhållne mästersångaren en vördsam hyllning, i
hvilken säkerligen alla våra läsare instämma.
—gh.
* Operasångaren Uddman var äfven mycket korpulent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
