301 (Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900))

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA ARMEN VID 19 SEKLETS BÖRJAN OCH VID DESS SLUT.

För HVAR 8 DAG af T.

Det ligger i den mänskliga naturen - en
viss benägenhet att vid afslutandet af en
tidsperiod blicka tillbaka för att jämföra hvad
som varit med hvad som är, en fåfänga,
hvars yttersta bevekelsegrund ofta nog bör
sökas i en förutfattad åsikt hos den
jämförande, att det hela skall på ett i ögonen
fallande sätt kunna visa kulturens och
civilisationens framsteg, att det, så att
säga, skall vara ett tackoffer det
mänskliga snillet och energien till
pris, en pygméernas själfbelåtna
monolog efter skapelsedagarnes
slut, »och si han fann det allt
ganska godt».

Men den, som i det nya
seklets morgonväkt skall blicka
tillbaka öfver ett århundrade som
flytt, för att framvisa de
sträfvan-den den mänskliga kulturen gjort
i akt och syfte att fullända
förstörelsevapnen, att göra
nationernas brodertvister än blodigare,
än mera fasaväckande, att med
alla till buds stående ekonomiska
och sociala medel sträfva att nå
innebörden i det bevingade ordet
»Das Volk im Waffen , tvekar ett
ögonblick och häjdar pennan fattad
af den tanken, att detta säkerligen
ej är ett framsteg af den
mång-prisade kulturen, ej är ett
tackoffer på civilisationens altare, ej
ett närmande till kulturens sträfvan
att nå »frid på jorden».

Men blott för ett ögonblick
må denna tvekan råda.

Erfarenheten har visat, att
i den mån förstörelseverktygen
fulländas blifva krigen kortare och
mindre blodiga, i den mån man
närmar sig den allmänna folkbeväpningens
princip, dess mera tvekar ett folk med
själf-styrelse att släppa krigets röda hane lös, och
möjligen skall initiativet till afväpningen just
blifva den naturliga följden af
krigsförfatt-ningarnes och krigsredskapens allt för
ödesdigra och förstörelsebringande utveckling . . .

Seklets morgon var för svenska armén
ep betydelsefull epok. Ännu svedo såren
efter 1788 — 90 års ryska krig, nya idéer och
strömningar, som den franska revolutionen
i sin mäktiga framfart satt i rörelse ej minst

inom krigskonstens område, gjorde sig här
och hvar gällande. Det blef dock, oaktadt
framstående’ förmågor inom krigsstyrelsens
olika grenar, blott en »de partiella
reformernas tid», ett ängsligt och småaktigt lappande
på det gamla klädet, ej de stora
genomgripande reformernas friska vind. Då svenska
hären vid sekelskiftet och vid utbrottet af
1808 och 1809 års krig i de
väsentliga delarne var densamma
har jag valt denna senare tidpunkt
såsom typisk och mest målande.
Först är att märka, att i
öfverens-stämmelse med enväldets principer
konungen ensam ägde rätt att
börja eller afsluta krig.
Vapenslagen voro trenne, infanteri,
kavalleri och artilleri. Början var
gjord att organisera
ingeniörtrup-per. Den klokt afvägda
organisationen, att af trupperna i Sverige
och Finland bilda åtta fördelningar,
som vidtagits år 1792, hade på
ett radikalt sätt blifvit år 1802
delvis upphäfd genom att man
helt enkelt satte generalitetets
löner på indragning. Undantag
fun-nos visserligen, såsom för
trupperna i Finland, Skåne m. m.,
men grundtanken var bortfuskad.

Trupperna anskaffades dels
genom indelningsverket, dels
genom värfning, dels genom
utskrif-ning i de landsändar, som ej
betungats af indelningsverket eller
fritagits “’genom privilegier,
slutligen ägde konungen rätt att i
nödens stund uppkalla hela den
vapenföra befolkningen till landets
försvar. Till trupperna bör äfven
räknas det folk, som genom
var-geringen, d. v. s. rust- och rote-hållarnes
skyldighet att antaga en reserv- eller
var-geringskarl, uppsattes — ett försök sålunda
att skaffa sig de för all krigföring så viktiga
reservtrupperna.

De indelta infanteriregementena och
kårerna voro till antalet 18 med inalles 142
kompanier eller 20,282 man. Det indelta
kavalleriet utgjordes af två kårer, fyra
regementen och en häst-jägaresqvadron med
inalles 45 sqvadroner eller 5,105 rrian. De
indelta truppernas reserv eller vargeringen
torde kunna beräknas till omkring 13,000

Vestgöta dragon från 1808.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hvar8dag/1/0311.html

		Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) / 301 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|