Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
1 h varje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Hol zens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden eu
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck. stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at horne», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Koden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkonioret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enkefru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Koden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att
alldeles-lämna. Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
(Forts från n:o 18).
Femtonde Kapitlet.
”Rent språk."
» I—I vad jag skulle vilja ha, vore någonting att
äta», anförtrodde miss Marguerite Wade
halfhögt åt Tony Cornish några minuter senare i
lady Ferribys salong. Hon sade detta med en
skämtsam blick på två små kakfat, som Cornish höll
framför henne och hvilka ej syntes kunna
tillfredsställa en någorlunda frisk aptit.
»Då», svarade han, »har du inte kommit till
rätt ställe.»
Marguerite lät honom vänta, medan hon
ordnade småbrödet på sitt tefat. Han satte bort
assietterna och återvände därpå till hennes sida
efter en tyst vink, som hon gjorde med handen.
Marguerite befann sig ännu i den korta period af
en kvinnas lif, då hon utan fruktan vågar visa,
hvad hon vill.
»Hvarför gifter du dig inte med Joan?» frågade
hon, mumsande på ett småbröd med den
ungdomliga optimism, som nästan lyckas inbilla sig själf,
att saker ibland smaka lika godt som de se ut.
»Hvarför gifter du dig inte med major White?»
replikerade Tony. Marguerite vände sig om och
såg allvarligt på honom.
»För att komma från en man var det där inte
så illa sagdt. Det är få män, som ha ögon i
huf-vudet, som du vet.» Hon åt tankfullt upp sina
småbröd. — »Jag tror jag återgår till smörgåsarne»,
sade hon. »Det är ändå sista gången, lady Ferriby
ber mig stanna på té, och jag kan lika gärna bli
olycklig för fem kronor som för fem öre. Och jag
skall akta mig för dig bättre i framtiden. För att
vara karl, tycks du vara ovanligt skarpsynt.» Och
hon såg tveksamt på honom.
»När du kommit till min ålder», svarade Tony,
»har du nog lärt dig inse, att världen i allmänhet
är skarpsyntare än man trott den vara. Det går
ej an att inbilla sig att världen är blind. Då är
det bättre att inte alls fråga efter, om den ser
eller ej.»
»Det duger inte för oss kvinnor», sade
Marguerite med all den visdom, hon lyckats samla
under nära tjugo år. »Ah, sjutton!» tillade hon
med dämpad röst, när hon fick se Joan och major
White komma emot dem.
»Jag har ett bref till dig», sade Joan. »Det
låg inuti ett, som jag fick i morse från mrs
Vansittart i Haag. Hon kommer ej till balen för
»Manufakturistbiträdena», och jag förmodar att
det är svar på det bjudningskort, du skickade
henne. Hon förklarar, att hon inte visste din adress.»
Och Joan såg under ett ögonblick litet tviflande
på honom.
Cornish tog brefvet, men bad ej att få öppna
det. Han höll det i handen och frågade Joan:
»Har du sett lördagsnumret af Times?»
»Naturligtvis», svarade hon allvarligt, »och om
det är sant, förmodar jag, att ni alla två era
händer och draga er ur affären. Jag höll just på att
tala med mr Wade om saken. Han förklarade den för
mig från båda sidor med tio ord och bad mig välja
själf — men det kan jag emellertid inte.»
»Pappa förstår sig ej på kvinnor», sade
Marguerite.
»Men på pängar», sade major White och såg
på henne med ett slags allvarsam förvåning, som
om han förut varit i okunnighet om att hon kunde
tala.
Marguerite tog emot tillrättavisningen med en
ödmjuk tystnad, hvilken förmodligen betydde, att
det enda lämpliga svar, hon kunde finna på, var
bäst att tiga med.
Cornish drog sig nu ur samtalet och gick
fram till fönstret samt begagnade sig af tillfället
att öppna mrs Vansittarts bref. Mr Wade, som
satt i närheten, höll just på att helt godmodigt
förklara för lady Ferriby, att med bästa vilja i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
