Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
/
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehall allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper fur tusen gulden c«.*
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin planbok. 1 andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modäm man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott, Vid en »at home*, hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen
1 fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Koden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaral
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna. Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves.
Sextonde Kapitlet.
uDet första och värsta af alla svek
är själfbedrägeri.“
L^ercy Roden var besjälad af en liflig kärlek för
hästar, en smak, hvilken liksom andra ofta
växer upp i märkvärdig jordmån. Han hade aldrig
varit i stånd att hängifva sig åt denna böjelse
ut-öfver hyresstallens tvifvelaktiga förmåga att
tillfredsställa den. Han fann emellertid att han i
Haag kunde hålla sig en god ridhäst, hvilken
upptäckt gjordes misstänkt hastigt, sedan han
händelsevis fått veta, att mrs Vansittart stundom brukade
ägna sig åt samma sport, som hans själ älskade.
Mrs Vansittart sade, att hön red för motionens
skull, eftersom ridning är det makligaste sätt, på
hvilket man kan uppfylla sina plikter mot sig själf
i detta hänseende.
»Jag tycker ej om fruntimmer till häst», sade
hon, »och jag kan icke förstå, huru personer af
mitt kön kunna vara nog dåraktiga att inbilla sig,
att en kvinna tar sig bäst ut till häst eller ens tar
sig drägligt ut.
De fleste män hafva en period i sitt lif, då de
behärskas af en liflig önskan att utvidga sin
kännedom om den kringliggande näjden till häst, på
bipykel, till fots eller till och med på händer eller
knän, om blott sådana resor skulle kunna
företagas i sällskap med en viss person. Percy Roden
befann sig just nu i denna period, och han gjorde
snart den upptäckten, att det fanns tulpanodlingar
i närheten af Haag. En tulpanodling kan lika väl
tjäna sitt ändamål som en ruin eller ett vattenfall
i naturskönare iänder än Holland. Hvad beträffar
mrs Vansittart, så fann hon, liksom de flesta af
hennes kön under liknande omständigheter skulle
hafva gjort, det öfverensstämmande med sina in-
(Forts från n:o 19).
tressen att förklara sig ingenting högre önska än
att få se en dylik blomsterodling.
Rodens förslag inbegrep frukost i Villa des
Dunes, dit mrs Vansittart åkte i sin riddräkt och
dit ridhästen sedan fördes efter. Dorothy
välkomnade henne ganska vänligt, men med något
reserveradt djupast inne i de grå ögonen. En
kvinna kan, efter hvad det kan tyckas, förlåta
mycket, då kärleken kan tjäna som ursäkt, men
Dorothy trodde ej, att mrs Vansittart älskade Percy,
och hon var till och med slug nog att misstänka
att kärleken hos denna kvinna helt och hållet
tillhörde det förflutna. Det finnes få saker, som
äro mera ägnade att väcka förvåning hos en
iakttagare af människonaturen än den
noggrannhet och snabbhet, med hvilken den ena kvinnan
är i stånd att uppfatta den andra.
»Ni är ej ridklädd», sade mrs Vansittart, då
hon satte sig till frukostbordet. »Tänker Ni ej
följa med oss?»
»Nej», svarade Dorothy. »Jag har aldrig haft
hvarken tillfälle eller lust att lära mig rida.»
»Ah, jag vet», skrattade den äldre damen.
»Hästar äro ej längre på modet, och det är bara
enkor, som åka i vagn nu för tiden. Ni rider
naturligtvis bicykel eller skulle åtminstone göra det
i hvarje annat land än Holland, där vägarne göra
denna vurm till en ren galenskap. Jag måste nöja
mig med min gammalmodiga häst. Om man är
rädd att visa sig tafatt när man söker alltför noga
följa med sin tids framåtskridande, är det bättre
att blifva efter, eller hur mr Roden?»
RodenS blick uttryckte tydligt, hvad han ej
ville säga i en tredje persons närvaro, När en
kvinna, hos hvilken hvarje rörelse är full af behag,
talar om tafatthet, kan man vara viss om att hon
känner sig på fast mark.
För öfrigt visades mrs Vansittart tydligt, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
