Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS LEONARD ZORN.
Man må nu intaga hvilken partisynpunkt i
förhållande till vår nationella konst som hälst, vill
man vara opartisk, kan man dock ej neka sin
beundran åt desse de förnämsta och ursprungliga
medlemmarne af Konstnärsförbundet, desse som,
trots allt, från fattigdom och beroende arbetat sig
fram och gjort den svenska konstens namn aktadt
och äradt öfver hela den civiliserade världen. En
af desse »opponenters» främste banérförare var och
är den fräjdade konstnär, som i dagarne fyller
fyratio år, och hvars bild vi af denna anledning
återgifva.
Hvad man framför allt hos Zorn beundrar är
dels den Intensiva, genuina kraften och dels en
god del af detta genialitetens »quelque chose que
je ne sais quoi», som ofta tilläfventyrs både af den
mindre sakkunnige eller den strängt formalistiskt
anlagde tages för vårdslöshet, men som vid
närmare begrundande visar sig vara ett originellt
uttryck af lif, behag och öfvertygelse.
Hur jämrade sig ej exempelvis den med skräck
och häpnad slagna kritiken en gång i tiden öfver
en Heines »vårdslöshet» — och få voro väl de, som
då anade med hvilken intensitet och hvilket allvar den
store skalden just utarbetat dessa »vårdslösheter»,
hvilka ju ock sedermera inför en mera ingående
och opartisk kritisk granskning visat sig just vara
ett äkta uttryck för det borna snillets vägbrytande
konst. Och nu är han också en klassiker, hvilken
tyvärr endast fått alltför många efterapare.
Och vi tro, för vår del, att åtskilligt af denna
parallel just är tillämpligt på Anders Zorns
konstnärliga framträdande.
* *
*
Född den 18 februari 1860, i Utmeland i
Dalarne, kom Zorn som fattig femtonårig gosse till
Stockholm, där han efter att förgäfves ha sökt sig
plats på en ornamentsbildhuggareverkstad blef elev
på slöjdskolan, och då hans stora anlag snart väckte
uppseende, genom dåvarande akademidirektören
Boklunds bemedling antogs som elev vid akademien.
Efter en flerårig studietid, under hvilken han
naturligtvis nästan uteslutande var nödgad själf sörja
för sitt underhåll, återlämnade han 1881, efter att
ha mottagit en varning för försumlighet, sitt
elevdiplom och anträdde på sammansparade medel sin
första utländska studieresa.
Öfver London och Paris gick färden till Spanien,
Marocko och Rom, där ett längre uppehåll gjordes,
därifrån till Paris, hvarest han för första gången
exponerade 1882. Under de närmaste åren
vistades Zorn i London, där han snart skapade sig ett
stort namn som porträttmålare och fick ytterst
inbringande och smickrande beställningar. Nu hade
han fullt »slagit igenom» och efter
Konstnärsförbundets första utställning 1885, till hvilkens stora
succés Zorns alster i betydlig mån bjdrogo,
tilldelades han Egron Lundgrens-medalje», som han
emellertid på grund af schismen med akademien
ej mottog. Sedan har den berömde konstnären
gjort vidsträckta resor öfverallt i Europa och äfven
i Amerika, där hans popularitet är om möjligt
större än i den gamla världen.
* *
*
Betecknande för Zorns begåfning och för
allvaret af hans konstnärliga sträfvanden, är hans
mångsidighet. Olja och akvarell, skulptur och
etsning: inom alla dessa konstsferer rör han sig
med samma stolta säkerhet, samma förfinade och
dock verklighetstrogna virtuositet. Hans arbeten
finnas ock representerade nästan i alla större
konstsamlingar och torde vara tillräckligt kända af
en-hvar som närer något intresse för modern och
äkta konst, och ett närmare ingående kan
naturligtvis ej ligga inom ramen för denna lilla uppsats.
Få konstnärer ha vid Zorns år kunnat blicka
tillhaka på en så framgångsrik och glänsande bana
som han. Och det länder honom till största heder,
att han aldrig låtit sig bedåras af de yttre
fram-gångarne till att anse sig fullkomlig och »färdig»,
utan städse med en rastlös energi och flit sökt
nya banor och uttryck för sin lysande begåfning.
Hvad man må säga om hans konst — många gilla
den ju icke — ett måste man dock enas om:
konstens fana har han alltid hållit högt!
T. v. T.
GÄRDA LUNDEQVIST.
Den store norske sfinxen har i När vi döda
vakna slagit sitt eget rekord i gåtfull symbolik.
Till och med de mest tränade Ibsentolkare ha
erkänt sig här stå mera undrande och spörjande
än tillförene. Det är desto mera hedrande för en
svensk skådespelerska att ha låtit en hel del ljus
tränga genom dunklet, som man både i Köpenhamn
och Kristiania lyckats allt annat än väl. Att Ibsens
nya stycke å Svenska teatern blef en succés — en
stor succés med hägrande stora kassaintägter blef
den ej — därför har författaren främst att tacka
den intelligenta skådespelerskan fröken Gärda
Lundeqvist, hvars tolkning af den mystiska
kvinnofiguren Irene med en mun erkänts vara en
konst-närsskapelse af hög rang. Fröken Lundeqvist,
hvars rika begåfning hittills icke fått tillfälle
framträda så ofta som den stora publiken skulle
önskat se henne, har med Irene ryckt upp i
främsta ledet bland våra karaktärsskådespelerskor.
Fröken L. har tvifvelsutan en vacker framtid på den
svenska scenen, till hvars prydnader å spinnsidan
hon länge hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0352.html
