Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det husets unga, väna dotter, som resonnerade med
väninnan, hvilken läste på studenten och hade
boken i tankarna, när hon inte höll den i handen.
Hur tydligt han såg dem allesamman.
Husmodern, lite bred, fyllig och säker med glasögon
på näsan och stickningen i de dugande händerna
— hvilka kunde smekas också — och som fick så
mycken kärlek därför att hon hade så mycken
ömhet och förståelse att gifva. Husfadern,
affärsmannen, med det något säfliga sättet och det fina,
tilltalande ansiktet.
»Tre trick och två honnörer.» De spelade
preference naturligtvis! Det var ju det vanliga
partiet. Värden — den ståtlige häradshöfdingen,
med den börjande magen, h vilkens hela väsen
antydde belåtenhet med tillvaron — den gamla damen
med det bleka, själfulla ansiktet och den vinröda
själen — och ... ja, hvem som var fjärde man kunde
han ej med visshet säga. Partiet var emellertid i
full gang. Han skulle naturligtvis bli ombedd att
vara med ... men».
Där han stod i trappan, midt emot
förmaks-dörren, såg han öfverdelen af ett välkammadt,
troligen öfver ett handarbete nedböjdt kvinnohufvud
och hörde en röst han också kände. ■
Kvinnoröst-rättspetitionen, ja! Såg ni notisen därom i
går-dagstidningen? Inskjuten mellan fiskrapporter och
smörnoteringar — är det inte betecknande?»
Det låg indignation i stämman, och det
förundrade honom ej, ty hon, som talade —
härads-höfdingens fru — brann af begär att tjäna
mänskligheten, sina medsystrar framförallt, samt hade
förmåga till det, men kände sig hämmad af
kon-ventionalism och trångbröstade fördomar.
»Kom nu och smaka på mina stekta äpplen
och min glögg.» Värdinnan kallade och åtlyddes
ögonblickligen, det kunde man höra på skrapande
stolar och snabba fötter.
Han, som stod i trappan, kände sig modfäld
och skygg. Dessa människor hörde sa helt
tillsammans, hade bildat kotteri och voro hvarandra
nog. Hvarför hade han egentligen kommit? Han
visste, att de skulle taga emot honom med öppna
armar. Visste precis livad de skulle säga. »Nej,
se doktorn! Så roligt! Välkommen farbror! Gamle
hedersprisse! Nu drar du dig in i spelet, så bli vi
fem — eller går jag ifrån.» Han hörde
alltsammans, såg hela scenen för sig. Det var ärligt
menadt, men ingen hade saknat honom eller skulle
någonsin göra det.
Han gick beslutsamt utför trappen, hvilken
knarrade vid hans steg. Ingen hörde det.
När han väl var utom dörren, vände han. Det
var dock för galet det här. Tänk om de där uppe
anat, att han stod här som en tjuf eller tiggare.
Ännu en gång tog han ett par steg uppåt
trappan, så att han såg en skymt af förmaket mot
hvars grönbottnade, guldbottnade tapeter gamla,
dyrbara kopparstick bröto sig. Där var tomt och
tyst nu, men i kabinettet och matsalen pratades
och glammades så mycket värre.
»Lilla slam i straff. Skål du! Det gjorde vi
bra ifrån oss! Ska vi dra om eller sitta tillbaks?
.. . Nej, inte nu — Det är en hel historia. Den
tala vi om sedan, oss fruntimmer emellan.» Han
hörde, huru inne i spelet, huru upptagna de
allesammans voro.
Hvarför då komma som femte hjulet under
vagnen och tränga sig på människor, när man ej
har något att gifva dem?
Nu gick han på fullt allvar, men med dröjande
steg. Han stannade ett ögonblick, inom
ljuskretsen af de upplysta fönstren, såg längtansfullt dit
upp och vandrade framåt samma väg han kommit,
under den tätt fallande snön.
»Att stå utanför är alltid svårt», tänkte han.
Men så tröstade han sig. »Ibsen säger ju, att den
människa är starkast som står mest ensam . .. Hm!
— Huru som hälst, sd svag bör ingen vara, att
han ej kan vara ensam. — Dessutom.. . Hvad
annat är väl ålderdomen. Hvad annat bör den
vara — än en förberedelse till den stora slutliga
ensamheten?»
EN PRÄSSVETERAN.
| går — den 24 februari — ingick den åldrige
hufvudredaktören af Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidning, magister S. A. Hedlund i sitt
8o.-de år.
Den högt aktade och inom vida kretsar i vårt
land bekante prässveteranen befinner sig vid
jämförelsevis god hälsa och har kunnat glädja sig åt
en i allo angenäm ålderdom efter en lång,
sträf-sam och hedrande arbetsdag. D:r Hedlund följer
alltjämt med intresse dagens händelser å olika
områden, och om så gäller darrar ej pännan i
80-årin-gens hand.
Vår vördsamma honnör för den gamle med de
unga känslorna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
