Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN INTRESSANT DISTANSRIDT.
jet var en nordisk vinterdag, den 19 februari,
i—* då Göteborgs hrr distansryttare beredde sig
till täflan i en ridt på 85 kilometer.
Litet hvar gnuggade man öronen under
väntan på att få se ryttarne starta. Men ryttarne
själfva voro helt lätt klädda, så lätt klädda som
gällde ridten en vanlig spatserridt en vacker vårdag.
De visste dock väl, hvad de gingo till mötes,
och att det skulle bli värmande nog att kämpa sig
fram genom snömassorna, som täckte alla vägar.
Så börjar starten från ridhuset: en och en rida
ryttarne ut med en kvart mellan hvardera.
De sitta lugnt på sina vackra hästar, till dess
att startern släpper dem, och så ge de sig af.
Somliga af dem rida i kort traf bortåt
Kungsports-avenyen, andra spränga bort i galopp upp åt
Engelbrektsgatan.
Vi vända oss till en i närheten stående sports
man: »När behöfver man gå upp till Korsvägen
för att få se den förste ryttaren passera?»
»Det är bäst att gå genast», svarades det.
Genast? Och det är ej mera än en half timma
gången! På tio minuter hinna vi till Korsvägen,
och det är väl ej möjligt att rida genom
Slottsskogen rundt Frölunda och Mölndal på 40 minuter.
Vi våga framställa en blygsam förmodan härom.
»Ja — det beror ju på väglaget», blir svaret,
»ärö drifvorna för djupa så sinkar det ju några
minuter ».
Vi hade emellertid knappast stått ett par
minuter vid Korsvägen, förr än ett par ryttare
skymtade fram borta vid Getebergs led. De komma
hastigt närmare och rusa förbi i skarp galopp,
svänga af bort åt Orgryte och äro försvunna inom
några ögonblick.
Veritabla »roUgh-riders»!
Ryttare efter ryttare passera nu med 12 fi 15
minuters mellanrum. Alla rida de i galopp, och
hästarrie äro hvita af frusen snö
som fastnat i håren.
Vi återvända till ridhuset
och höra sportsmannens
reflek-tioner.
»Det kommer att taga 4 å
5 timmar», säger en.
»De redo för fort i början.
Hästarne kunna ej stå ut med
den farten», säger en annan.
Fullt af intresserade äro
samlade utanför ridhuset och
samtalsämnet är utsikterna för den
ene eller andre.
Vi resa in till staden för
att få litet till lifs. Utanför
Grand var det lika lifligt. Här
uppslogos telefonmeddelanden
från olika platser på banan, så
att man kunde följa ryttarne
tämligen noga.
På Södra Vägen hade
samlat sig ansenligt med åskådare.
Man väntade när som hälst att
få se den första ryttaren komma.
Emellertid blef väntan
längre, än man tänkt sig. Stora
landsvägen emellan Lerum och
Göteborg visade sig betydligt
tröttande och sinksam för
hästarne.
Men så börjar det bli rörelse bland åskådarne
utefter Södra Vägen. En ryttare nalkas. I flott
traf passerar han målet. Det är en ung hr Gibson,
som utom täflan ridit med, startande tillsammans
med den förste ryttaren, hr Ingelman.
Han omtalar i hast, att vägen varit förfärligt
snöfylld. För de första ryttarne fanns ingen annan
råd än att rida öfver akrar och fält, när vägen
stängdes af för höga drifvor, som icke hunnit
genomskottas.
Själf hade han icke haft någon svårighet att
få fram sin häst, som var vid godt mod. Den tid
han användt, visade sig vara 5 tim. 37 min.
Snart signaleras en ryttare till. Det är en
ungdomlig ryttare, underlöjtnant Frydén, som
rider öfver målet i frisk fart med en tid af 5 tim.,
30V» min. och strax därpå galopperar grefve Bonde,
elegant och behärrskad förbi flaggan i brillant
kondition. Tid 5 : 321/2.
Det dröjde en stund, innan näste man kom,
och när han kom, kom han i långsamt traf.
Det var baron Osborn Dickson på sin från
Jönköping—Stockholms-ridten bekanta »Dandy».
Men nu var »Dandy» trött, och hans ryttare
förklarade helt lugnt, att när han såg, att hans häst
tröttnade, ville han icke mana honom vidare.
»Dandj» går så länge han kan, men nu är han
gammal och trött och skulle bara blifvit ledsen,
om han fått känna sporrarne.»
Baron Dickson hade gått till fots större delen
af vägen från Jonsered och använde 61/» timmar.
Äter en stunds väntan, men då belönad genom
tre ryttares samtidiga ankomst. Hrr Melin och
Dähn samt löjtn. Wigert döko upp vid Korsvägen
och redo fram i frisk jagtgalopp på synbarligen
mycket oberörda hästar. Deras tid var: Melin
Vid starten i arla morgonstund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
