Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
/ hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehall allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden et»
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modäm man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Koden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hämnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som é^slöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Koden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han ställer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
skyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla
medvetandet och rädda sig undan Holzens hämnd.
(Forts från n:o 24).
Han samlade alla sina krafter, drog in benen
och kröp ihop med fotterna mot pulpeten och
ryggen mot dörren. Han var lång och vig samt
ägde en styrka, hvilken han ännu aldrig haft
tillfälle att pröfya. Han rätade nu långsamt ut sig
och tryckte med sådan kraft mot dörrens nedre
del, att dess skrufvar gåfvo efter och dörren blef
hängande på sitt öfre gångjärn. Med hufvud och
axlar befann han sig nu ute i fria luften.
Han låg en minut eller två för att draga
andan och hämta sig ifrån det förfärliga illamående,
som följer på förgiftning medelst kolsyregas. Därpå
reste han sig upp och vacklade ett ögonblick som
en drucken. Holzens bostad låg några meter längre
bort. Ljus brann därinne och lyste genom de
fördragna gardinerna.
Cornish gick fram mot stugan men stannade
plötsligt. »Nej», mumlade han och höll om sitt
hufvud med båda händerna. »Det kan vara nog.»
Och han raglade bort i mörkret mot det hörn af
gården, där tomfaten stodo uppställda mot
staketet.
Tjugonde Kapitlet.
Mera från det förflutna.
» i uppträder som en malgamitarbetare, mon
’ amin, sade mrs Vansittart och såg på Cornish,
»instängd som ni håller er i det lilla värdshuset på
en bakgata. Hvarför tager ni ej åtminstone in på
ett af de större hotellen i Scheveningen, då ni nu
absolut har öfvergifvit Haag?»
»Emedan de större hotellen ännu ej äro
öppnade för säsongen», svarade Cornish och satte fram
en stol åt sin gäst.
»Det är sannt, det kom jag ej att tänka på.
Men jag frågade egentligen icke häller för att få
svar. Ni, som är en erfaren världsman, borde
känna kvinnokönet bättre. Det var bara en tom
fråga — en vanlig fruntimmersfmt. Ja, ni har varit
eller är sjuk. Ni är blek och ser trött ut.»
Hon satt och såg på honom. Hon hade
promenerat hela vägen från Park Straat i skuggan af
träden — en verklig idrottsbragd för en person,
som själf förklarat sig tillhöra en åkande
generation. Anländ till hotellet hade hon helt djärft gått
in i restauranten och tillsagt uppassaren att föra
henne till mr Cornish-s rum.
»Det betyder ingenting, hvad en sådan ung
uppassare i början af sin bana tänker om oss. Men
där nere vädra de högeligen skandal, det vill jag
bereda er på.»
»Det är många år, sedan jag slutade upp att
gifva några förklaringar ens på engelska», svarade
Cornish. »Man uppväcker mera misstankar genom
förklaringar än genom tystnad. Ty denna kloka
värld tror aldrig att man talar sanning.»
»När man inte gör det», inföll njrs Vansittart.
»När man inte gör det», medgaf Cornish i
något trött ton, hvilken för ett så fint öra som mrs
Vansittarts var detsamma som en fråga, hvad som
fört henne dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
