Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISER-KRÖNIKA.
För HVAR 8 DAG.
I—? randen i Théätre Franka is är ej längre den
sensationella händelsen för dagen i den stora
expositionsstaden vid Seine. Kamrarne ha
beviljat de äskade medlen till teaterns restaurerande
och för sällskapets provisoriska uppträdande på
Odéon. Mademoiselle Henriot, det olyckliga offret,
har begrafts under officiella hedersbetygelser och
ett deltagande, lika allmänt som uppriktigt från
tout le monde. Den begåfvade artisten har genom
sitt tragiska slut blifvit mera ryktbar, än kanske en
lång konstnärsbana skulle gjort henne — ej därmed
förnekadt att den unga damen redan hunnit lägga
i dagen vackra anlag och bli mycket populär. En
af hennes förnämsta roller var Roxane i »Cyrano
de Bergerac».
Det porträtt af m:lle Henriot, som här
åter-gifves, ger en betydligt bättre föreställning om
hennes utseende, än den poserande och bokstafligen
»högdragna» bild som gått genom prässen.
* *
*
Ett annat teater(fvénément utgör nu
samtalsämnet i Paris: Dramat »Örnungen» (UAiglon) af
den celebre författaren till >Cyrano de Bergerac»,
Edmond Rostand. »Örnungen» är Napoleon den
förstes son hertigen af Reichstadt, »Napoleon II»,
f. d. »konung af Rom». Den lille sentimentale och
drömmande prinsens lif erbjuder föga af dramatiska
element, och hans historia är ej mycket att göra
ett skådespel af. »Örnungen» är också mindre en
Mille (ane Henriot.
historisk dram än en dramatisk fantasi kring den
melankoliske hertigens idealiserade gestalt.
Eftersom stycket utan tvifvel trots sina
svagheter kommer att bli ett af de större numren under
Hertigen af Reichstadt.
utställningssäsongen, torde ett utdrag vara af
intresse.
Man befinner sig omvexlande i Baden-Baden och
i Schönbrunn, på slagfältet vid Wagram och i
Schön-brunn igen. Hertigen af Reichstadt, som Metternich
hatar och alla damerna älska, försöker med hjälp af
dessa och den trogne Flambeau, en veteran från la
grande armce, att fly till Frankrike. Han hinner endast
till slagfältet vid Wagram, då komplotten blir
upptäckt. Österrikisk polis häktar honom och
Flambeau: veteranen skjuter sig, hertigen skickar bort
gendarmerna, knäböjer vid den döendes sida och
de båda frammana i minnet bilden af slaget.
Flambeau dör med ordet Victoire på sina läppar. Ensam
med liket gripes hertigen af fasa öfver krigets
skräck, som han skildrar i en lång monolog. Då
skära öfver slagfältet klagoskri genom natten: det
är de döda som svara honom. Men — klagoropen
förvandlas så småningom och gå till slut upp i
ropet »Lefve käjsaren!» Marseljäsen ljuder i
fjärran — hertigen gripes af jublande hänförelse, men
i det ögonblick han tror sig se de franska
regementena tåga fram, rycker hans österrikiska regemente
upp och tvingar honom hem igen till Wien. I
sista akten dör hertigen, under det man på hans
befallning föreläser den officiella berättelsen om
hans födelse. Hans sista ord är »Napoleon».
De tre första akterna sprudla af lif och fransk
esprit, men de tre sista förefalla rätt svaga. Trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0439.html
