Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öf versättning för Hvar 8 Dag.
/ hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden et*
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Comish, en
modäm man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en *at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Comish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Psrcy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Comish som vägvisare. Comish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Comish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Comish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enkefru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en maleramitarhetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hamnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Roden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han ställer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
skyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla
medvetandet och rädda sig undan Holzens hämnd.
Vid ett sammanträffande kor därpå med mrs Vansittart får han veta att hon har uppgjort en plan mot Holzen i afsikt
att åtkomma malgamitreceptet. Det förvaras i kontorets kassakista, till hvilken hon skaffat sig en nyckel. Just som hon fått
fatt i det värdefulla papperet, öfverraskas hon af Holzen. En kort brottning uppstår, och hon måste återlämna papperet, hvarpå
hon skyndar att träffa Koden, som hon stämt till sin bostad.
(Forts från n:o 26).
»Ah?» sade mrs Vansittart åter i samma
frågande och likgiltiga ton, med hvilken hon mottog
allt försvar för Otto von Holzen och hvilken hade
den afsiktliga verkan att egga Roden till ytterligare
förklaring.
»Han är en person, som man gör klokast i
att icke söka trotsa», sade han, fast besluten att
försäkra sig om mrs Vansittarts hela
uppmärksamhet. »Han har vid minsta vink hela skaran
malgamitarbetare till sitt förfogande och är ganska
mäktig, det kan jag försäkra er. Det är folk, som
ej frågar efter någonting. Män, som äro sysselsatta
i ett lifsfarligt yrke, äro inte klädda i
glacéhand-skar att taga i med».
Mrs Vansittart iakttog honom noga tvärs öfver
det låga tebordet, men Roden såg sällan upp på
henne. Han var föremål för hennes
uppmärksamhet i långt högre grad, än han själf anade.
»Ah», sade hon nästan ännu likgiltigare än
förut. »Jag tror, att ni öfverskattar herr von
Holzens betydenhet i världen».
»Jag öfverdrifver ingalunda den fara, för
hvilken Cornish utsätter sig, om han icke tar sig i
akt>, genmälde Roden halft motvilligt.
Det låg en viss ängslig oro i hans röst. Mrs
Vansittart såg skarpt på honom. Det slog henne
genast, att Roden själf fruktade Holzen. Saken
var allvarsammare, än den förut förefallit. Det
gifves tillfällen i hvarje människas lif. då
händelsernas gång plötsligt visar sig omöjlig att styra
eller kontrollera, då handen darrar vid rodret och
till och med familjens ledande kvinnliga element
tvekar att handla. Roden tycktes nu befinna sig
vid en sådan kris i sitt lif, och mrs Vansittart med
allt sitt tjusande behag var ej i stånd att förjaga
oron från hans panna. Han var ej upplagd för
kurtis i afton, och män kunna ej som kvinnor efter
behag hålla kvar flyktande känslor. De pratade
därför om andra saker och tittade i smyg på
klockan. De voro ej de första, som förgäfves sökt
fånga Cupido.
Slutligen reste Roden sig långsamt och trött
från sin stol. Han tycktes behöfva räta på sig
både fysiskt och moraliskt.
»Jag måste gå tillbaka till fabriken», sade han.
»Vi arbeta sent i afton».
»Tala då ej om för herr von Holzen, hvar ni
varit», sade mrs Vansittart med ett varnande
leende. Då han stod på tröskeln, tillade hon med
ett allvar och en blick, som kom honom att gå
lycklig därifrån:
»Jag vill ej, att ni räsonnerar om mig med
herr von Holzen, förstår ni! >
Hon stod med handen på ringklockan och
blicken på pendylen, medan han gick ned för
trappan. I samma ögonblick, hon hörde porten slås
igen efter honom, ringde hon häftigt.
»Droskan», sade hon till den inträdande
betjänten, »genast!»
Tio minuter senare åkte hon utför Maurits
Kade i riktning mot villa des Dunes. En tät
molnvägg i väster skymde fullkomligt bort solen så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
