Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugoandra Kapitlet.
Tacksamhet.
» an ni säga mig, om det blir månsken i kväll?»
frågade mrs Vansittart en stationskarl å
järnvägsstationen i Haag.
Mannen stirrade ett ögonblick på henne, tills
han fick klart för sig, att hon menade allvar med
sin fråga.
»Jag skall fråga någon af lokomotivförarne,
min fru*, svarade han med handen på mössskärmen.
Klockan var öfver nio, och mrs Vansittart hade
väntat på tåget från Vliessingen en half timme.
Hennes vagn körde långsamt fram och tillbaka
under glastaket framför stationsbyggnaden.
Aftonen var ljus, ty man befann sig ännu i juni månad,
men skymningen höll på att bryta in. Tåget var
just denna kväll försenadt och mrs Vansittart
stampade af otålighet. Ännu värre var, att äfven
Dorothy Roden lät vänta på sig. Dorothy och mrs
Vansittart hade — liksom två fältherrar
omedelbart före ett slag — växlat brådskande noter hela
dagen, och Dorothy hade lofvat mrs Vansittart att
möta henne å stationen vid tågets ankomst.
»Månen håller just nu på att gå upp, min fru,
den är half i kväll», sade stationskarlen och
närmade sig med den lugna maklighet, som brukar
karaktärisera järnvägsfolk mellan tågtiderna.
»Hvarför kommer aldrig ert odrägliga tåg» ?
frågade mrs Vansittart oresonligt ond.
»Det är signaleradt och är inne om ett par
minuter.»
Mrs Vansittart uppgaf en suck af lättnad och
vände sig tvärt om. Det hade länge varit
omöjligt för henne att hålla sig stilla på en plats. Nu
såg hon Dorothy komma mot sig uppför
plattformen. Ändtligen började sakerna taga en bättre
vändning — med undantag däraf att Dorothys
ansikte var blekt och stelt.
»Jag har lyckats få reda på en sak», sade hon
genast med brådskande men fast röst. »Det skall
ske i afton mellan klockan half tio och tio.»
Hon höll sin klocka i handen och jämförde
den, medan hon talade, hastigt med stationsuret.
»Jag har försäkrat mig om Onkel Ben»,
sade hon — det löjliga i hans namn tycktes länge
sedan bafva försvunnit. »Han är drucken och
därför klok. Det är endast, när han är nykter,
som han är dum och enfaldig. Jag har honom i
en droska härutanför, och jag har bedt er betjänt
hafva ett öga på honom. Jag har ännu en gång
sökt mr Cornish, men han hade ej kommit hem.
Han har ej synts till sedan i morse, och de veta
ej, hvar han finns. Ingen vet, hvar han finns».
Dorothys läpp darrade ett ögonblick, och hon
bet i den för att dölja detta. Mrs Vansittart
vidrörde hennes arm lätt med sin handskklädda hand
på ett snabbt och förstående sätt.
»Jag gick upp för att söka honom på hans
rum», fortsatte Dorothy. »Det var ingen tid att
tänka på etikett eller att låtsa .. .»
»Nej», afbröt henne mrs Vansittart brådskande,
så att meningen blef aldrig afslutad.
»Jag fann ingenting annat än två sönderrifna
kuvert i papperskorgen. Det ena var af en
oöf-vad hand, kanske förställd Det andra bar Otto
von Holzens stil».
»Ah! Otto von Holzens stil! Och
adresse-radt till Tony på hotell Svanen i Scheveningen?»
»Ja».
»Då vet således Otto von Holzen, hvar Tony
bor. Det var en viktig upplysning. Har ni
kuverten?»
»Ja».
De vände sig båda om vid bullret af tåget,
som kom inrullande. Det stora lokomotivet
ångade stönande fram öfver skenorna med sina
väldiga lyktor glimmande som rofdjursögon.»
»Måtte major White vara med på tåget!» sade
mrs Vansittart och stampade otåligt mot
stenläggningen. »Men om han ej är med Dorothy ?»
»Då måste vi fara ensamma.»
Mrs Vansittart vände sig om och betraktade
henne noga från hufvud till fot.
»Ni är en modig kvinna», sade hon tankfullt.
Major White var emellertid med på tåget, ty
han var en man, som stod vid sitt ord i smått
som i stort. De sågo honom tåligt bana sig väg
mellan mängden bärare, hotellvaktmästare och
andra, som hade råd eller tjänster att erbjuda.
Därpå fick han se mrs Vansittart och Dorothy,
och kände genast igen dem.
»Gif er pollett åt en vaktmästare och låt honom
föra edra saker direkt till hotellet. Själf behöfs
ni på annat håll».
Ännu befann sig major White endast i sitt
normala tillstånd af mild och tålmodig förvåning.
Han hade endast råkat mrs Vansittart en enda
gång, och likaså Dorothy. Han gjorde alldeles
som han blifvit tillsagd utan att framställa en enda
af de hundra frågor, som andra män eller kvinnor
under liknande omständigheter skulle hafva gjort,
och följde helt lugnt damerna ut ur trängseln.
»Vi måste förklara oss här», yttrade mrs
Vansittart, »ty man kan ej samtala i en vagn på
Haags gator».
Major White bugade sig allvarligt och såg från
den ena till den andra. Han var ganska restrött
och såg ut att vara generad af värmen.
»Tony Cornish har sannolikt skrifvit till er
om sina upptäckter inom malgamitfabriken. Men
vi ha ingen tid att inlåta oss på detta ämne, sade
mrs Vansittart, som redan började känna sig otålig
inför denne mans orubbliga lugn. »Han har ådragit
sig Otto von Holzens fiendskap. Otto von Holzen
är en man, som ej skyr någonting i världen, och
han har retat upp malgamitarbetarne mot Cornish.
Våra underrättelser äro något ovissa, men vi
veta dock tämligen säkert, att ett attentat mot
Tonys lif kommer att äga rum i afton mellan
klockan half tio och tio. Ni förstår?» Mrs
Vansittart nästan stampade med foten.
»Åh ja», svarade White och såg på
stationsuret. »Tjugu minuter på oss.»
»Vi hafva fått denna upplysning af en
malgamitarbetare. Han vet tid och rum, men
han är drucken. Vi hafva honom i en droska här
utanför stationen.»
»Hur drucken?» frågade major White, hvarvid
båda hans åhörarinnor ryckte pa axlarna.
>Hur skulle vi kunna svara på en sådan
fråga?» var mrs Vansittart bitande svar, hvilket
kom major White att tappa lornjetten.
»Hvad är er bror?» sade han och vände sig
till Dorothy. Han var tydligen litet rädd för mrs
Vansittart, som var för liflig för att ha tålamod
med en trögtänkt man.
(Forts).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
