Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
I hvarjt nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehöll allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden et*
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsförctag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen tUl projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enkefru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgramltarbetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitforetaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hamnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del* detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Koden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han ställer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
«kyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla
medvetandet och rädda sig undan Holzens hämnd.
Vid ett sammanträffande kort därpå med mrs Vansittart får han veta att hon har uppgjort en plan mot Holzen i afsikt
att åtkomma malgamitreceptet. Det förvaras i kontorets kassakista, till hvilken hon skaffat sig en nyckel. Just som hon fått
fatt i det värdefulla papperet, öfverraskas hon af Holzen. En kort brottning uppstår, och hon måste återlämna papperet. De
samtala om Holzen. Mrs Vansittart och miss Roden upptäcka, att H. gjort en komplott mot Cornish.j^De tillskrifva major White,
som skyndar till dem från England.
»Han har rest till Utrecht», svarade Dorothy.
»Och herr von Holzen finns ej i fabriken, hvilken
är stängd. Jag kommer just därifrån. Af en
lycklig slump träffade jag på den här Ben och tog
honom med mig hit.»
White såg tankfullt på Dorothy och någonting
i hans blick kom henne att skifta färg.
»Får jag se mannen», sade han och gick mot
utgången.
»Han sitter här i vagnen», sade Dorothy, då
<le nått en lugn vrå på stationsområdet. »Ni måste
skynda er. Vi hafva endast en kvart kvar nu.
Han är engelsman.»
White steg upp i droskan till Onkel Ben, som
tycktes sofva, samt stängde vagnsdörren efter sig.
Efter några minuter kom han ut igen.
»Säg till kusken att köra till ett apotek», sade
han till mrs Vansittart. »Det är inte så farligt
med karlen. Jag har fått ur honom en del och
skall nog locka fram mera. Följ efter i er vagn,
ni och miss Roden.»
Det var nu major Whites tur att taga
ledningen, och mrs Vansittart lydde ödmjukt, ehuru
Whites rörelser voro så sorglöst makliga, att de
Runde göra henne förtviflad.
Vid apoteket steg major White ur vagnen och
tycktes ha lyckats bli förstådd af apotekaren, ty
han återvände genast med någonting i ett glas.
Efter ett ögonblick kom han fram till fönstret på
mrs Vansittarts prydliga kupé.
(Forts från n:o^27).
51 *?»Jag måste taga in honom här», sade han.
Edra hästar se ut att kunna röra på benen. Säg
till kusken att köra till vattenledningsverket pa
dynerna.»
Därpå gick han och hämtade Onkel Ben. Han
drog honom med sig vid ena armen i en
snedvriden ställning, och Onkel Ben följde med
bemödande sig att hålla takt med majorens långa
steg.
Mrs Vansittarts kusk tycktes hafva fått mycket
noggranna order, ty han körde genom staden i
vild fart och var snart inne i den tysta skogen,
hvilken nu var mörk och öde. I en sandig och
folktom allé satte han här hästarna i galopp.
Vagnen gungade och svängde. De som sutto i den
växlade ej ett ord. Tid efter annan ruskade major
White på Onkel Ben, hvilken behandling tycktes
utgöra en del af den kur, han lät denne undergå.
Slutligen stannade vagnen vid en smal väg,
belagd med ett slags tegel, som tillverkas i Gouda,
och hvilken väg leder från Scheveningen till
vattenledningsverket på dynerna. Major White steg
först ur och drog utan vidare Onkel Ben efter sig.
Därpå hjälpte han med sin lediga hand damerna
ur vagnen. Han skrufvade sin monokel väl fast i
ögat och såg sig forskande omkring.
»Här blir lika ljust som på dagen», sade han,
»när månen stiger upp öfver de där trädtopparne.»
Han drog Onkel Ben afsides och talade en
stund med honom med låg röst. Karlen var nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
