- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
476

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tydligt, att det är åt den nationella, folkliga,
populära visan han ägnat sina krafter och dels att denna
visa, som otillbörligt legat nere och försummats, i
mångt och mycket genom hans geniala framförande
åter kommit till heders och intagit den plats, som
med rätta tillkommit den som nationellt
musikaliskt kulturelement.

Tydligast framträder nästan detta beträffande
Bellman.

Det var ju ett märkligt tidens tecken, då en
sådan man som August Strindberg för en femton
år sedan kunde bekväma sig till att totalt nedgöra
Bellman, påstående »att man likaså gärna kunde
sjunga efter en adresskalender», eller hur det nu
var hans ord föllo sig. Detta visar bäst, hur föga
Bellman var fattad och skattad, ej blott af den
stora svenska allmänheten, utan ock på håll, där
man med skäl kunnat vänta sig en bättre förståelse.

Hur annorlunda är det ej nu! Bellman har,
framförd af Scholander och dem som jämte och

efter honom fattat den saks betydelse, för hvilken
han kämpat, stolt och fri trädt fram ur glömska
och likgiltighet. Nästan i hvarje nytt häfte af
»Studentsånger» ser man en eller ett par nya
Bellmaniader; mången med någon musikalisk
begåfning och intresse, skaffar sig en guitarr eller
en luta och lär småningom känna och älska »den
störste sångare, som
Norden bar;» och senast i
julas såg man det
märkliga fenomenet, att den
grånade Danabarden, urdansken
och patrioten Holger
Drachmann i sitt arbete »Den
hellige Ild» ville uppsätta
Bellman som en »Rembrandt
als Erzieher» för Nordens
folk!

Och i allt detta har
Sven Scholander faktiskt haft
sin stora och ovanskliga
andel.

* *

*



Hvad de yttre
konturerna af Scholanders lif angår,
så ligga ju dessa alldeles
inom vår egen tid och torde
därför, i hvad som
öfverhufvud taget angår
offentligheten, vara bekanta för våra
läsare. Som ock redan
antydts, har den fräjdade
trubaduren skördat både ära
och guld på sina vidsträckta
sångarfärder, där hans konst
betagit så väl stora publiken,
som hos »furstar och
väldiga». Så mycket större
heder gör det honom därför,
att han alltjämt förblifvit
samme enkle, friske,
framåtsträfvande konstnär som vid
det första framträdandet! Som
sådan bringa vi honom vår
hyllning på hans fyrtioårsdag — vi och alla de,
hvilka han gladt med sina oförgätliga toner.

* *

*



På Musikhistoriska muséets soirée i Stockholm
den 10 dennes fick publiken hälsa denne sin
gunstling välkommen åter på sångestraden, som
han då för första gången beträdde efter en
långvarig halsåkomma. Han mottogs på det allra
hjärtligaste och applåderades ytterst lifligt efter
hvar och en af sina gammalfranska sånger, visor
af Axel Gabriel Silfverstolpe, Johan David Valerius
och Bellman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free