Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK GUSTAF BOSTRÖM.
o
Arets riksdag lider mot sitt slut. Af de mera
intresseväckande frågor som därvid
förekommit måste främst sättas den anmälan mot
regeringen, till hvilken konstitutionsutskottet ansett
sig ha orsak i följd af en norrmans, hr von Dittens,
utnämning till en diplomatisk post i ministerielt
konselj.
Med sin vanliga säkerhet mötte h. exc.
statsministern tillvitelsen för brott mot grundlagen,
och efter att ha noga klargjort frågans innebörd
slutade han sitt anförande i senaten, där de flesta
af hans anklagare sutto, med följande ord:
»Jag ber ej om något undseende. Jag
afvak-tar med lugn kammarens och Riksdagens dom och
har för öfrigt mitt samvetes vittnesbörd att jag
gjort rätt.»
Som bekant, blef utgången den att båda
kam-rarne — den andra med ogillande — lade
utskottets anmälan till handlingarne. Och nu synes
regeringen vid detta riksdagsslut intaga en ännu
fastare ställning, dess förste man en säkrare
position än kanske någonsin förut.
* *
När »herren till Östanå» år 1891 efterträdde
frih. Gust. Åkerhielm som konseljpresident,
hälsades han med det varmaste bifallet just från dem,
hvilka nu ej tvekat att uppträda som öppna
motståndare till exc. Boströms politik. Här är ej
platsen för ett ingående bedömande af denna. Må
det vara nog att erinra, att den utpräglade
agra-riska ultraståndpunkten, hvilken h. exc. en gång
ansågs intaga, tydligen är en öfvervunnen sadan.
Hr Boström har förstått att draga till sig
dugliga män ur ganska olika partier, han har
hedern af att ha hunnit lösa en hel del viktiga
riks-frågor, han åtnjuter en mycket stor majoritets
uppriktiga förtroende. Han har redan varit
statsminister i nio år, längre än någon af de
föregående statsministrarne under vår konung och fyra
år längre än frih. Louis de Geer, som längst af
de sju satt närmast konungen vid rådsbordet.
Exc. Boström är nu 58 år gammal. Hans
arbetsförmåga och verksamhetslust berättiga till
förhoppningen, att vårt land ännu länge skall få
tillgodogöra sig frukterna af hans lika säkra och
betryggande som om ett skarpt hufvud vittnande
statskonst.
EN SYN.
Efter en episod från ett gammalsvenskt herresäte af Gösta Geijer.
För HVAR 8 DAG.
Upp till det gamla landtslottets vind slingrar sig
vindeltrappan.
Trappstegen, som nötta och slitna knarra af
de många fjäten efter alla dessa släktled, hvilka,
trots sin lefnadsdags liffulla rastlösa id nu dock
ligga multnade under jorden, ledstången, som deras
händer glidit glatt och blank som om den vore
polerad, det ständigt midt på dagen rådande
half-dunklet — allt detta, om du tänker därpå när ditt
ärende för dig in i denna trappuppgång, bringar
dig i en underlig sinnesstämning, hvilken lätt sätter
din fantasi i lif och rörlighet.
Det är som en slags katakombvandring.
Man känner sig liksom omgifven af andar,
visserligen osynliga, men hvilkas närvaro man ändå
tycker sig förnimma.
En kylig hand lägges plötsligt på din, där den
följer räcket. Du ryser och tvärstannar, men
kommen till besinning finner du, att det endast är ett
isande drag från den stora, ödsliga vinden där
uppe, hvilket gäckat din inbillning.
Där råder äfven samma mystiska halfdunkel.
Sparsamt tränger sig dagsljuset in från gaflarnes
högt sittande små sidofönster. Emellan saxarne är
det nästan skumt. De skjuta fram från vindens
sidopartier i en militärisk regelbundenhet och deras
gömmor dölja äfven fragmenter af en militärisk
erinran.
Där ligger bland mycket annat de sista resterna
af det nästan förvittrade guldet från farfarsfars
gamla paraduniform och handtaget till den sabel,
som han så ärofullt svängde å de sista finska
krigens slagfält.
Här är i sanning familjeminnenas arsenal.
1 hörnet därborta synes den kvinliga
tjänstepersonalens garderobe i förtrolig förening med den
nuvarande husfruns aflagda toiletter ända till
far-och mormödrars fordom eleganta, men nu så
mal-ätna och urblekta sidenröber. Ofvanför
brandmuren, alldeles intill takåsen, står en gammal slända.
Vid den satj herrgårdssläktens stammor, ung och
fager, och spann in i silkestrådens fina väfnad sina
skära, romantiska kärleksdrömmar, där nu spindeln
endast spunnit sin af dam höljda väf för
lifs-uppehållelsens så roflystna drift, — motsatser,
symboliska för forntid och nutid.
Där åter i ett annat hörn stå spillrorna af ett
gammalt rococomöblemang, som fordom därnere
utgjorde salongens stoltaste prydnad.
Till det hör äfven en gammal spinett, hvars
brustna toner fulla af lif och rytm en gång
förhöjde effekten af ljus, ungdom och fägring i sirlig
menuett. Maskstungen är nu dess
resonnansbot-ten och vår tid har ingen klang mer för dess
strängar.
Sic transit....
Och så denna tystnad och enslighet här midt
upp i en boning, som annars genljuder af
dags-bes1 yrens lifaktiga glädtighet eller gästers festliga
glam, hvilket aldrig når hit.
Där ute ligger naturen badande i solljus och
värme, i berusande dofter från blommande äpple-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
