Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Fru N. Ditt »albino» bevisar bäst att du
aldrig sett honom. Annars skulle du ha lagt märke
till att han är afgjordt blond.
Herr N. Men, för sjutton, jag har ju
upprepat för dig tjogtals gånger att jag känner honom
och till och med talat med honom.
Fru N. Af allt att döma låter du honom draga
dig med sig bakom kulisserna för att göra dig till
för damerna?
Herr N. (högst upprörd). Om vi ska’ börja
på det kapitlet, blir det aldrig slut. Låt oss lämna
det och hällre gå till sängs.
Fru N. Men på det viset får jag inte veta
hvar du träffat den blonde Paul Ménier. (Herr N.
går af cch an i rummet utan att säga ett ord).
Det vore höfligare att svara på min fräga i stället
för att rusa så der upp och ned i rummet.
Herr N. (söker beherrska sig). Jag har en
gång talat om för dig, att jag blef bekant med
honom i Souffroy-passagen. Det regnade. Af
folkmassan fördes man fram och tillbaka. Jag
råkade trampa honom på foten, vände mig om och
bad om ursäkt.
Fru N. Det förefaller mig mycket
egendomligt att du just trampade på herr Paul Méniers fot.
Herr N. Det finns tillfällen i lifvet. . .
Fm N. Och då trodde du dig ha observerat
att han är mörk?
Herr N. (Med blicken riktad mot taket och
knutna näfvar . Ack! (Han svarar ej utan går
med stora steg af och an).
Fru N. Du kan blänga med ögonen bur du
vill och vrida dig som en kautschuksgubbe. Men
det är inte något svar på min fråga.
Herr N. För sjutton, hvad vill du att »jag
skall svara på?
Fru N. Svara att jag har rätt.
Herr N. Det har jag redan gjort två gånger.
Fru N. Men det kan man också göra på ett
annat sätt.
Herr N. (Eftergifvet). Hör nu, Silvie, jag
känner mig litet opasslig. Därför ber jag dig att
vi inte fortsätta det här samtalet. . Låt oss
hällre gå till sängs.
Fru N. När man har orätt är det naturligtvis
bekvämt att ställa sig sjuk för att draga sig ur
spelet. Kanske inte jag också är sjuk ? I en
timmes tid har du hållit på att gå rundt omkring.
Det formligen svindlar för mina ögon.
Herr N. (Som förlorat tålamodet). Jag
rymmer fältet. (Han går in i salongen. Efter ett
ögonblick följer fru N. efter honom.)
fru N. När tänker du ändtligen sluta upp
med den här komedin? Du vet att jag inte kan
tåla personer med sådant lynne. Är det mitt fel,
om jag har rätt? Tror du att jag bryr mig om,
huruvida Paul Menier är blond eller mörk? Men
då han nu en gång är blond, så skulle jag gärna
vilja veta hvad för intresse du kan ha af att påstå
att han är mörk?
Herr N. Jag har ju redan medgifvit att han
är blond. Låt mig nu vara i fred, för tusan!
(Han drager sig tillbaka in i matrummet).
Fru N. (följer efter). Du kunde åtminstone
vara höflig och svara mig utan att svära som en
åkare. Om du är nervös, så behöfver du därför
inte glömma det passande.
(Han drager sig tillbaka in i köket).
Fru N. (följer efter). Dessutom vet du att
jag hatar sådana där personer som alltid låtsa
sig svälja förtreten men bära agg efteråt. Din vän
Richard är raka motsatsen. Han låter sig ryckas
med af sin vrede, det är sannt. Men ögonblicket
därpå tänker han icke mera på saken.
Herr N. (Retad). Ja, det är en person som
jag verkligen prisar ... i detta ögonblick.
Fru N. Huru? Hvad menar du med det?
Herr N. (som söker beherrska sig).
Ingenting, ingenting! För sista gången, låt mig vara
i fred!
(Han flyr ut i förstugan).
Fru N. (Efter honom). Jaså, du prisar din vän
Richard därför att han gifvit sin hustru en örfil!...
Du skulle utan tvifvel vilja göra detsamma och
tror kanske, att jag är lika dum som Angélique.
Akta dig för att hota mig, om också bara med
fingret. (Ställer sig alldeles bredvid honom). Nå?
Rör mig! Hm — jag tänker du låter bli.o (Han
för henne sakta ifrän sig utan ett ord). Åh, du
vågar inte. Du saknar mod till fegheten att slå
en kvinna! Ja, akta dig du!
Herr N. (Ännu beherrskad). Akta mig själf
du, Silvie! Du kan rifva ut ögonen på mig med
dina gestikulationer.
Fru N. Släpp mig, annars ropar jag på
hjälp —
Herr N. Sväng inte med händerna då.
Fru N. (Ytterst uppretad). Du vill ta lifvet af
mig därför att Paul Ménier är blond. Försök
bara! . .. Jag uppmanar dig att. . . Försök! .. .
Herr N. (i raseri). Ack!!!
(Han går ut i förstugan).
Fru N. (Efter honom;. Du hör således till
dem som slå kvinnor! . . . Försök bara med mig!
(Han går upp i andra våningen).
Fru N. (Efter honom). Rör mig! Jag ger dig
ju lof. (Med hopbitna tänder). Jo, jo, jo, och än
en gång jo, Paul Ménier är blond! Nå? . . .
(Han går upp i tredje våningen).
Fru N. (Sjunger på en bekant melodi): »Han
är blond, ja blond, ja blond.»
(I fjärde våningen).
Fru N. (Utom sig af raseri). Han är blond,
ja blond, ja blond .... Nå, \ågar du . . . din . . .!
Herr N. vill ännu högre upp men ser att han
hunnit till vinden.
Fru N. Jag sade ju genast att du inte
skulle våga lägga hand pa mig. Nu, när du har
släpat upp mig här på vinden, där du inte har
några vittnen . .. Försök att slå till! Du låter
bli, hvafalls?
Herr N. (förlorar fattningen). Silvie, du gör
mig galen. Sluta, jag ber dig!
Fru N Han är blond!
Herr N. En gång! Två gånger!
Fru N. Han är blond, blond, blond!
Herr N. Tre gånger!
Fru N. Så blond som möjligt!
Herr N. (utom sig). Där har du en då . .!!
(Ger henne en örfil)
(Herr N. är förtviflad öfver sin råhet. Men
skakningen har haft en välgörande verkan på hans
hustrus nervösa tillstånd. Hon brister ut i tårar).
Herr N. (skamsen). Silvie, jag ber dig hundra
gånger om förlåtelse för det . . .
Fru N. Nej, min älskade, det är jag som
skall be dig om föriåtelse för det jag retat dig
så . . . Jag hade orätt. . . Nu kommer jag i båg.
Jag förvexlade Paul Ménier med madame Nielson,
den berömda operasångerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
