Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utkast af GÖSTA GEIJER. För HVAR 8 DAG.
kogsborg var ett af de mest
gäst-f-JK\ ] fria ställen i Värmland. Det
ståt-liga herresätet ägdes vid tiden
~~ ifråga af den noble och älskvärde
i | löjtnant Liljenå.
II Hos honom hade isynnerhet hans
f| yngre kamrater, de »lönlöse»
underlöjt-/ V nanterna, städse som ett hem, där de
emellan mötena tillbringade veckor, ja,
I månader under den angenämaste och
mest sorgfria tillvaro. Om dagarne
anordnades jagtpartier, om kvällarne spelpartier vid
virabordet eller biljarden, och som icke någon hög
point afgjorde vinsten och glaset sparsamt
anlitades, fingo dessa förströelser en i allo juste och
oförarglig prägej.
Grannumgänget försummades ej häller. Man
utbytte ofta visiter. Det var också i den gamla
goda tiden, då ståndspersonerna voro mera bofasta
på landet och då gästfrihet var lag i hvarje hem.
Dock använde herrarne på Skogsborg ej
uteslutande tiden tör nöjen. Den hade äfven sina
viktiga och mera verksamma bestämmelser.
Ena dagen såg man sålunda löjtnanten och
hans kamrater i full fart med timmerhuggning, en
annan åter på en spannmålsfora på väg till
närmaste stad, eller också upptagna med andra bestyr,
■som vintertid höra till ett landtbruksarbetes sysslor.
En dag hade löjtnanten lofvat sina vänner ett
exceptionelt nöje såsom en ersättning för flera
dagars idog sträfvan. Det skulle blifva en verklig
öfverraskning, och som man visste att värden i
i detta hänseende var särdeles uppfinningsrik,
motsåg man det utlofvade med liflig och nyfiken
förväntan. Så kom det: stort ungkarlssamkväm, men
— ingen sprit.
»Nog f—n är det här en öfverraskning, det
må jag säga, men förbanne mig den är rolig»,
brummade den som hedersgäst särskildt inbjudne
gamle f. d. öfversten Stjerngranat, som alltid hvarje
afton på slaget sex var van sitta vid en
obligatorisk toddy. Då det nu gick öfver den angifna
tiden, utan att någon toddymateriel syntes till, så
blef öfversten nervös, fick i hast ett obeskrifligt
intresse för värdinnans sällskap och omedelbara
närhet, följde med henne öfverallt till och med
ända in i skafferiet, i tanke att hon skulle erinra
sig hans gamla vana. På denna hade han
insinuerat mer och mer tydligt, men värdinnan var denna
afton, tyckte öfversten, obegripligt dum. Att gå
rakt på saken kom han sig häller icke för,
cheva-leriskt hänsynsfull, som han alltid ville vara. Men
värdinnan skrattade i mjugg. Hon visste nog hvar
skon klämde på den gamle, fast hon låtsade
ingenting begripa. Då beslöt öfversten sig för ett sista
afgörande kast. I matsalen stannade han framför
ett porträtt af Napoleon I.
»Napoleon var allt en bra stor man ändå», sa’
öfversten.
»Utan tvifvel», replikerade värdinnan.
»Och så drack han sin toddy hvarje afton
klockan sex, precis på slaget», gentog öfversten.
»Kors nu har jag glömt téköket däruppe», sade
den omöjliga frun och sprang bort, lämnande åt
öfversten att på egen hand bäst han ville reflektera
öfver den store Napoleons privata enskildheter.
Blotta ordet té var nog för att bringa öfversten i
vredesmod, ty han hyste för denna milda dryck
en motvilja som gränsade till afsky. Öfversten
var arg; en sådan tolerans för honom,
hedersgästen. Det kom öfver hans läppar ord, fula,
stygga, det var visst benämningar på vissa
mörk-sens individer, minnen från hans ungdoms
rekrytexercis, ord, hvilka emellertid preciserades på ett
sätt, som i tydligt och distinkt uttal icke lämnade
något öfrigt att önska. Så förgick aftonen, men
ej öfverstens dåliga humör.
Supén, oklanderlig, serverades ovanligt tidigt,
hvarpå damerna strax därpå togo godnatt —
värdinnan med en skälmsk blick af hemligt förstånd.
Öfversten var fortfarande vresig. Löjtnanten för-
* För uppfattningen af denna skizz fömtskickas en upplysning om ett vinterfiske, metning af aborre, som det bedrifves vid
Vänerns stränder. Detta tillgår sålunda: nattetid upphugges å isen en vak vid hvilken placeras ett bloss. I vaken nedsänkes
•därpå ref och agn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
